hemma-andakt :)

nu är jag bara sådär otroligt trött på allt mörker och regn. jag är trött på att behöva ta på barnen galonbyxor och regnjackor Över overallen.så ska det inte vara! jag är trött på att byta strumpor flera gånger per dag eftersom vinterskorna inte är vattentäta.jag är trött på vara ute ca 4 timmar varje dag, oavsett vilket väder det än må vara.kort och gott...hjälp vad otroligt jobbigt det måste vara att bli förälder! under den här hösten på förskolan har jag mognat något enormt..min tidigare glamorösa bild av hur det skulle bli att få barn har absolut ändrats en del. de må vara underbara sötnosar som jag jättegärna barnvaktar lite då och då. men inte jämt. hela tiden. inte än. (men sen! :o)..) men även om barn oftast är supergulliga- eller jättejobbiga, så är de, helt ärligt, ofta egoistiska. eller tja..i en viss ålder iallafall. tjänande - är en egenskap, jag inte tror att något barn i åldern 1-5 ens har hört talas om. och det är väl egentligen bara naturligt. men samtidigt som vi 'fröknar' gör vad vi kan för att pränta in i barnen att man ska dela med sig, hjälpa sina kompisar etc etc...i dess oändlighet...så verkar det inte fastna hos vissa, medan andra redan som tvååring delar med sig av sina leksaker, bryr sig om sina kompisar etc.

när jag slog upp min bibel i eftermiddags fick jag upp bibelordet Filipperbrevet 2:1-11. ..vilket bland annat handlar om just tjänande och hur vi skall leva med varandra. och det kändes bara som en sån fantastiskt bra liknelse att jämföra det här stället...där Gud visat hur Han vill att vi ska leva och vara mot varandra, med de regler vi har på förskolan för barnen. jag tror att Jesus känner ungefär samma frustration ibland, som jag gör över barnen. fastän jag sagt åt den lille killen flera gånger, och han lovat att inte göra något mer, så är han ändå där och slår sin kompis med en kavel i huvudet...igen!! och för oss vuxna kanske det inte handlar om kavlar som slås i huvudet, men likväl handlar det om saker som grö ont, som förstör för andra människor. vår ovilja att visa något riktigt engagemang för människor i u-länder tex. vi kan engagera oss, och ge pengar..så länge det inte kostar oss något på riktigt, på djupet. om vi ger, så ger vi av vårt överflöd. eller ta till exempel vårt sätt att se på tjänster och gentjänster...bara ordet "gentjänst"..var kommer det ifrån liksom? vem har skapat den normen- om jag gör ngt för dig, så är du skyldig mig en tjänst. då blir det väl inte en tjänst egentligen?snarare ett utbyte.
nej, jag tror att Gud suckar och bara vill slita sitt hår ibland när Han ser hur vi gång på gång gör fel...fastän vi tror att vi gör så rätt.

läs fil 2:1-11 och låt paulus ord tala dig dig. bli inspirerad och gå in för att ha en mer tjänande attiyd.det tänker iallafall jag försöka göra! :)





kreativitet.

jag tror att Gud skapat oss precis som vi är..med alla de talanger och gåvor vi har fått, eller inte blivit välsignade med. och han har gett mig oförmågan att vissla, jag är helt värdelös på det...kommentaren från sebastian säger allt:
"om du inte var så söt när du försöker vissla, och jag visste att du faktiskt inte kan, så skulle jag tycka det va sjukt irriterande att du förstör låten jag sjunger på"
han gick alltså runt och sjöng på ngt vilket jag försökte lära mig vissla till..men det blev mest en enda ton...vilket då bara prickade ngra av tonerna i låten :p

men något annat som Gud lagt ner i mig är förmågan och iallafall viljan att skapa, sy framförallt, men även annat pysslande :o) och en kväll förra veckan blev jag sådär fantastiskt sugen på att sy, som jag blir ibland, och tog genast fram min symaskin och började leta i garderoben efter tyg. dock är min tyg-källa lite uttorkad för tillfället, så det enda som fanns var en massa hårda duk-gardin-löpare-tyger...men jag tänkte att "det går med lite knappar att fästa med", eftersom tyget inte är stretchigt eller töjbart alls...så jag satte igång att sy. och 3 timmar senare (det är en massa pill) var detta linne klart :o)

kreativitet