ÖNH.
känns som att jag haft bland historiens värsta vår. det har bara varit
grej, på grej, på grej. och utöver alla känslomässiga stormar (bokstavligen stormar)
så har det varit vidirgt mycket plugg och så har jag dessutom gått och blivit sjuk hela tiden.
och utöver det..min hals.
detta ständigt återkommande problem. det började med att jag satte något i halsen, och sen har det rullat på. kommit tillbaka, haft svårt att svälja, klumpkänsla i halsen, haft ont att svälja. det har typ känts som ett
skavsår i matstrupen..och sen ska du pressa ner mat där i...HUR MÅNGA GGR SOM HELST, per dag! suck.
så det får ju aldrig vila heller.
ringde öron-näsa-hals.... "ja, sår är vanligt om ngt fastnat, det kan ta tid att läka"
Jo, tack.
Ringde upp igen 1 ½ månad senare- "jaha, har symptomen inte gått över...nu kan du nästan inte svälja nej, okej. men du behöver remiss hit- gå via din husläkare".
Sen gick det ngra veckor. husläkaren har aldrig tid. och jag fick halsbrännan from hell, under tenta-stress-perioden. den brännande känslan i halsen bara växte, och allt kändes så mycket värre. så nu e det inget mer kaffe-drickande, inte svart te (tydligen lika skadligt), ingen mer juice, stark eller fet mat. Bara grönt te. jag som älskar te...svart te. (jag avskyr grönt te!). Men en ängel som jobbade nere på Kahls i sollentuna idag hjälpte mig att hitta ett fruktigt grönt te som "inte smakar som grönt te". och det var nästan sant.
och just ja...massa omeprazol...för att dämpa.
ringde husläkaren imorse och vips så fanns det en tid.
Var hos min fantastiska (hon e underbar) husläkare som tyvärr inte hade någon som helst aning om vad det var för fel med min hals...det behövde inte längre ha ngt att göra med den där kräftbiten som fastnade en gång i tiden trodde hon. Hon sa dock att jag hade ovanligt stora halsmandlar- det brukade bara barn ha, så det kanske gjorde det trångt att svälja. i övrigt sa hon att vissa människor kunde få dessa symtom; efter att ngt fastnat en gång, och sen går de inte över. va tydligen rätt vanligt.
vaddå vanligt? jag kan inte leva normalt, kan man inte göra någonting?!
hon skickade iaf mig till att ta en massa prover..och antog säkert att jag inte förstod vad som stod på papperet jag fick med mig, för där stod det ju vad de skulle leta efter; och de skulle kolla bland annat mina värden som visar om man har typ lymfom- lymfkörtelscancer... och sen skulle jag sitta och vänta på papperet; fick det. med ditskrivna värden.
men dessa "värden" säger ju inte mig någonting; gah! de stod på testet "avvikelse...och sen kom testet och sen värdena" så jag trodde ju jag va döende i cancer i typ en halvtimme-(som jag fick vänta på att få prata med min läkare igen). men när hon sen tog upp papperet sa hon att allt var helt perfekt och att det iallafall inte var någon fara.
jag kunde pusta ut. men gick ju samtidigt därifrån lika ovetandes som när jag kom dit. har fått en remiss till ÖNH - vet dock inte när- där de ska göra typ en gastroskopi, fast ngt mindre...på L (anna du kanske vet?) där man bara går ner med en kamera ner i halsen (inte ända långt ner i matsrupen), runt stämbanden och kollar.
så tja; sammanfattning av dagen:
jag har inte lymfkörtelcancer eller ngn form av leumeki.
jag har inte en vanlig streptokock-inflammation(infektion?).
jag har bra blodvärden.
jag har fortfarande lika ont i halsen och svårt att svälja.
jag har en remiss till ÖHN - någon gång i framtiden.
suck.
men bara Gud är med så går det.
förändra? nej, vi flyter med.
med information om diverse olika saker som hänt...och det är kanske inte de allra mest berikande saker
som fyller dessa, men gårdagen tog verkligen priset. Det första som kom upp när jag loggade in var:
"Kan Henke frälsa Sverige?"
jag höll på att sätta i halsen. jag förstår ju vad de menar, men samtidigt är det helt sjukt att samhället anser det vara okej att i princip dyrka en människa på det sättet som vi gör med tex fotbollsspelare.
Senare på eftermiddagen när jag återigen gick in på nätet så möttes jag av texten:
"Massagetävling pågår. Vinnaren får vara med i en trekant".
ehh?? borde inte fler reagera?! jag har faktiskt ingen lust att mötas av ett par bröst (visseligen i en bikini) och en text om någon absurd tävling där man vinner en trekant, när jag sätter på datorn.
Vissa dagar blir jag helt matt, det finns så mycket i det här samhället som bara är skadligt, som verkligen kan äta upp en innifrån. Andra dagar känner jag en sån otrolig tacksamhet över att få vara född här och trots allt ha alla möjligheter i världen att påverka. Men dagar som denna slås jag då av tanken; varför gör jag inte det då?? På vissa sätt kan man påvera; genom att visa på ett annat sätt att leva, genom att vara på ett visst sätt själv. Men samtidigt känns det som att vi som kristna har en sån otrolig makt att påverka mer än vi gör, varför tar vi inte den? Jag tror ofta att det handlar om lättja. Igårkväll så sjönk jag glatt ner framför tv:n för att "förgylla" kvällen lite med ett avsnitt av Top Model och sen Sex and the City på det. Vilka budskap förmedlas där? Tisdagkvällar spenderar många av mina (kristna) vänner framför tex Desperate Housewifes. Till en början kan dessa program kännas rätt så harmlösa trots allt...men om man tänker efter så börjar det alltid någonstans. Jag blir rädd när jag ser vad de nya serier som produceras heter; "Dirty Sexy Money" bara för att ge ett exempel. Vad är vi på väg mot egentligen?
Det är så lätt att slå ifrån sig allt det här, och det är så lätt att fokus för oss kristna alltid hamnar på vad vi kan göra för "de andra" i u-länder tex. Vi glömmer bort att fokusera på vad vi faktiskt kan göra här och nu. Vår uppgift är självklart att ge mat åt den hungrige, men den är lika mycket en uppgift om att inte stoppa i oss och de runtomkring oss skadlig föda i annan form än mat. Om alla kristna i Sverige höjde sin röst på sin arbetsplats, på universitetet, i övriga skolor och sammahang så är jag övertygad om att samhället skulle se annorlunda ut. Allting händer självklart inte över en natt, men vi måste sluta att bara flyta med strömmen. Vi ska leva "i världen men inte av den". Det har jag nästan hört till leda. Men hur ofta gör jag då någonting för att skilja mer än mig själv, från mängden? Jag är mån om vad jag själv stoppar i mig; men detta borde också ta sitt uttryck i att jag vill värna om vad andra får i sig. Inte så att man måste stå med protestplakat utan mer att man bara börjar våga stå upp för de åsikter man har, på de platser där vi har möjlighet att faktiskt påverka.
Låt oss som kristna gemensamt höja en röst och faktiskt våga lita på att Gud hjälper oss om vi bara vågar ta det första steget. Våga visa på att det finns något mer än "sex and the city", våga visa på att människor är mer än vad de presterar på jobbet, i sängen eller på gymmet. Om Guds rike ska få breda ut sig här på jorden måste förändring ske. punkt.
Ulrica (och jag) för att hon är en sån som förändrar!
Det här kortet tog jag i Gbg i höstas...och det fick vara med som ett tecken
på någon annan som förstått vad det handlar om!
vår!
och som alla andra dagar började resan med en titt i Metro...i dagens tidning stod det bland annat att vi ska klä oss färgglatt i vår. hm, det gör man nog vanligtvis ändå- rätt naturligt på våren, men jag blev bara glad över att för en gångs skull slippa se dystra koftor i svart, grått och vitt. färg = me like.
hann med lite secondhand shopping också..det blev dock en brun väska, ingen färg där inte...men i väskor så är det okej med lite mer neutralt! haha.
blev iallafall så inspirerad av alla färger i tidningen och överallt på stan nu så jag åkte hem och tog lite kort på några av mina favorit saker här hemma. och där kan jag lova, att färg är det sista som saknas!
mitt underbara rum med den grymt fina tapeten..jag föll pladask :)
(men lugn, det är bara en fondvägg, resten av rummet är vitt!)
mitt fönster
vår mysiga hall!
mina helt underbara örhängen som världens bästa Matilda gjort till mig.
och sist men inte minst...dagens inköp.
Filipperbrevet 1:27-28
så att jag - vare sig jag besöker er eller är någon annanstans -
får höra om er att ni står fasta i en och samma anda, att ni sida
vid sida kämpar för tron på evangeliet och aldrig någonsin låter
er skrämmas av motståndarna. Det gör klart för dem att de skall
gå under och ni räddas, som en gåva från Gud. "
vissa stunder, som nu (mitt i natten) till exempel, så kan jag bara fyllas av en
sådan otrolig tacksamhet. tänk vilken välsignelse; att få växa upp i en familj där
jag redan från barnsben fått veta att det finns någon som älskar mig, oavsett.
trots felsteg, trots brister, trots otillräckligheter.
allting handlar om ett litet ord på 3 bokstäver; nåd. utan den, vore vi ingenting.
så här står jag...och vill bara ropa ut min tacksamhet.
öronen och hjärtat fastnar en stund i en av mina favoritlovsånger;
How great is our God.
"How great is our God, sing with me
How great is our God and all will see
How great, How great is our God
(verser)
he´s the name above all names
you are worthy of all praise
and my heart will sing
how great is our God"
jag har en uppgift.
vissa vänner flyttar, andra gifter sig och bildar familj.
själv var jag inne på det spåret, men av oförklarliga skäl,
blev det inte så.
förändringar pågår och i mitt liv har de varit många.
men genom Guds stora omsorg och nåd, så står jag fortfarande upp.
Trots rotlösheten, förvirring och allt som varit så har det sakta men säkert
kommit till mig att jag som person; bara som emma, har en funktion att fylla.
precis där jag befinner mig just nu.
som vän.
som dotter.
som barnbarn.
som "ex" (numera vän).
som kursare.
som kyrkvärd.
som ledare.
som lärjunge.
psalmen vi sjöng på kyrkvärdsträffen idag var så passande.
"Jag har en uppgift att fylla
Kristus har bruk för mig!
Därför, Helige Ande,
vill jag nu tacka dig."
Tack Jesus, för att du ger mening, kom Helig Ande och verka genom mig.
på varsin sida.
antingen så tillhör man gruppen som vill ut och "frälsa världen" genom att berätta om evangeliet för de onådda folken. gruppen där bön och lovsång står i fokus och den andliga gudsrelationen är central. tillhör man inte denna grupp hör man troligtvis till de "liberala" (iaf enligt den första gruppens syn). De som kämpar för att folk ska börja köpa Fair Trade, klär sig i kläder av ekologisk bomull och vill diskutera Israel och Palestinakonflikten. Det handlar om att gömma flyktingar eller kämpa för arbetares rättigheter i "tredje världen".
Varför måste det alltid vara så? Måste vi välja mellan "mänskligt" och "andligt"? Måste vi välja mellan att ordna seminarier om växthuseffekten och hur vi kristna bör förvalta vår jord och att spela uppståndelsedrama på plattan och vittna för andra människor om vår tro på Jesus? Måste vi välja mellan bibliskt och politiskt korrekt?
Om vi ser på Jesus så var han båda dessa sidor, inkapslade i ett.
och eftersom vi strävar efter att bli Kristuslika...borde vi då inte arbeta för att bryta detta mönster?
som kristna borde vi sträva efter en helhet och inte nöja oss om vi tror att Jesus skulle gjort annorlunda.
Jag tror att Gud vill att vi ska skapa en enhet där både Gudsrelationen och vår broder i afrika får finnas med.
jag är bara människa. men med framtidshopp.
en 2 timmars promenad mitt i natten. och allting bubblar upp till ytan igen.
J sa.
"vi måste lägga av oss allt vid Jesu kors och börja om. Det handlar om en helgelseprocess. Inte en som innebär att vi lagiskt gör vad som är rätt eller fel, utan en som handlar om hjärtats omvändelse..som handlar om att helhjärtat följa Jesu väg och hans vilja i våra liv"
men hur går man från att vara "smuts" till "ren"?
frågorna är många. och efter kvällens samtal blev de ännu fler.
men såren är fortfarande oläkta.
och insikten om vad vi gjort...något jag helst skjuter undan.
samtidigt är minnena det jag håller allra närmast hjärtat.
det är en sådan dubbelhet.
känslan av gränslös sorg och ilska har inte lämnat mig.
all undran finns kvar..över varför jag tydligen inte är värd bättre än så?
J sa
"Du är bara värd det bästa. du är värd alla försök och du är så mycket mer värdefull än jag kan beskriva" (dock ej ordagrant)
men han vill inte att jag ska finnas i hans liv nu. för Gud måste få upprätta, hela och bygga upp igen. Vi måste begrava allt som varit, och låta det dö.
jag vet inte riktigt hur jag ska klara av det.
hela våren har jag tryckt undan och jag har kamoflerat över.
men nu måste jag kanske också begrava. på riktigt. för att kunna bli upprättad och hel igen.
och helt ärligt så kan jag nog behöva lite hjälp.
(och S...det här är inte ännu en depp-dagbok. det är mest lösryckta funderingar. den vanliga emma är fortfarande på väg tillbaka..hon är inte riktigt där än bara)
jag funderar föresten på Credo till hösten. det kanske vore bra?
avslutar med dagens bästa kommentar som en nybliven vän sa för en timme sen när jag hävt ur mig en del av det som varit och hur jobbigt allt med Gud känts:
"I mina ögon ser jag Kristus i dig."
och plötsligt fanns det ändå hopp. om bara en enda människa kan säga så.
då går nog Gud med mig ändå.