D.O.G
Depend On God.
D.O.G - ett av många armband jag gått runt med under åren. men det är ju det allt faktiskt handlar om. att vi ska våga lita på Gud. våga be om Hans ledning utan att själva bestämma vägen. under hela den här våren har jag verkligen bett över olika livssituationer, men det var inte förrän i förrgår-när allt bara kändes helt hopplöst som jag vågade släppa kontrollen-innan har mina böner kring just detta ämne alltid innehållit en plan. "Låt det bli så här" etc. Men i förrgår spelade det ingen roll längre, jag orkade inte mer och det tillstånd jag befann mig i då visste jag iallafall att Gud inte skulle ha önskat att jag va i...så jag vågade be den förlösande bönen "Herre, låt Din vilja ske även i det här. Visa Din väg och hjälp mig att vandra den.". och idag så hände det saker, inga stordåd, inga mirakel. men himlen ljusnade faktiskt. en aning.
nu har jag hopp igen. och en fantastisk tro på att Gud verkligen finns vid vår sida i precis a.l.l.t.
ytterligare ett sätt för mig att förlita mig på Gud var genom att idag bege mig ut, med diverse ungdomar från Uppsala och folk från kyrkor här i Sollentuna, och steka pannkakor i Edsbergsparken. I veckan har högstadieskolorna avslutning och då tänker vi finnas där i parken för att sprida lite av Jesus kärlek genom varma pannkakor med mycket sylt och grädde! :o) det är både kallt och blåsigt ute nu och pannkakorna var verkligen ett helt fantastiskt sätt att få kontakt med folk. "Men varför Gör ni det här"? var den vanligaste frågan..och sen på den vägen var det. Det blev iallafall en härlig kväll med lagom mycket folk, massa pannkakor och en hel del intressanta samtal, vittnesbörd och lovsång. lovely!
idag var det dessutom bara en "warm up". det är imorgon det börjar..då går den första skolan ut..
be gärna för oss! och kom till Edsbergsparken, vid slottet, och smaka på en pannkaka :)
D.O.G - ett av många armband jag gått runt med under åren. men det är ju det allt faktiskt handlar om. att vi ska våga lita på Gud. våga be om Hans ledning utan att själva bestämma vägen. under hela den här våren har jag verkligen bett över olika livssituationer, men det var inte förrän i förrgår-när allt bara kändes helt hopplöst som jag vågade släppa kontrollen-innan har mina böner kring just detta ämne alltid innehållit en plan. "Låt det bli så här" etc. Men i förrgår spelade det ingen roll längre, jag orkade inte mer och det tillstånd jag befann mig i då visste jag iallafall att Gud inte skulle ha önskat att jag va i...så jag vågade be den förlösande bönen "Herre, låt Din vilja ske även i det här. Visa Din väg och hjälp mig att vandra den.". och idag så hände det saker, inga stordåd, inga mirakel. men himlen ljusnade faktiskt. en aning.
nu har jag hopp igen. och en fantastisk tro på att Gud verkligen finns vid vår sida i precis a.l.l.t.
ytterligare ett sätt för mig att förlita mig på Gud var genom att idag bege mig ut, med diverse ungdomar från Uppsala och folk från kyrkor här i Sollentuna, och steka pannkakor i Edsbergsparken. I veckan har högstadieskolorna avslutning och då tänker vi finnas där i parken för att sprida lite av Jesus kärlek genom varma pannkakor med mycket sylt och grädde! :o) det är både kallt och blåsigt ute nu och pannkakorna var verkligen ett helt fantastiskt sätt att få kontakt med folk. "Men varför Gör ni det här"? var den vanligaste frågan..och sen på den vägen var det. Det blev iallafall en härlig kväll med lagom mycket folk, massa pannkakor och en hel del intressanta samtal, vittnesbörd och lovsång. lovely!
idag var det dessutom bara en "warm up". det är imorgon det börjar..då går den första skolan ut..
be gärna för oss! och kom till Edsbergsparken, vid slottet, och smaka på en pannkaka :)
Kommentarer
Trackback