Varför gör vi det?
För att återknyta till det jag skrev om för några dagar sen..om vad jag anser är en av våra uppgifter som kristna, så kommer här några tankar som jag grundar dels på egna funderingar dels på en predikan som Stefan höll i BK3 i söndags.
För att jag ska kunna engagera mig att göra något eller verkligen lägga ner all min tid och kraft på det så behöver jag nästan alltid en morot, inte i sin fysiska bemärkelse såklart, utan som något att kämpa för. ett mål. en drivkraft. Utan drivkraft har jag ju ingenting som för mig framåt, och har väl egentligen ingen riktig "mening" med det jag gör(missförstå mig inte) .
Om man läser i 1 Thess 2 kapitel så talar Paulus om vad hans drivkraft att predika evageliet var; Guds kallelse. Det står i vers 2 att Gud är den som ger oss mod att predika evangeliet. Jag behöver inte oroa mig för vad andra kommer tycka eller om jag ska våga berätta att jag är kristen/varför jag är det, för Gud kommer gripa in och ge mig mod. det är coolt.
Om vi fortsätter att läsa i vers 4 står det också att Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet. Eller rättare sagt att Paulus och hans medarbetare hade funnits värdiga att anförtros evangeliet...men det har faktiskt du&jag som kristna här idag också.
Paulus andra drivkraft kan vi läsa om i 1 Thess 2:8. Där står det om hans kärlek till människor. En kärlek som verkligen var på djupet.
Just det med kärlek tror jag verkligen är något vi kan och bör ta till oss. Varför vill vi sprida evagelium? Jo, av kärlek till våra medmänniskor. Vi måste sluta se människor som "missions-objekt" (konstigt ord, jag vet). Det handlar inte om att vi ska ut och vara Guds redskap i att "frälsa världen". Vi måste vilja berätta om evangeliet för att just den människan ska få lära känna Jesus.
Paulus visar på den här kärleken när han pratar om församlingen, som stod fast i sin tro, i Thessalonike:
1 Thess 3:7-8 "Därför har ni, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden gett oss nytt mod med er tro: nu lever vi, när ni står fasta i Herren".
Vår kallelse är alltså att vara tydliga med evangeliet och att leva i den kärlek som Paulus beskriver.