emmaemla

Varför kallar vi oss själva för "troende" och inte "tillit-are"? Att tro på Gud är ju långt ifrån samma sak som att tro att det kommer att regna imorgon eller att tro att ett visst parti vinner valet. Paulus säger ju " En sådan tillit till Gud har jag genom Kristus". Vi som kristna sätter ju vår tillit och vårt hopp till Honom.

För mig är det ju hela grunden i tron; att vetenskap och teologi faktiskt bara är just detta; ett försök att beskriva "sanningen". Men de är ju också tolkningar av verkligheten och den enda sanna verkligheten kan ju faktiskt bara Gud veta. Och för att vi ska kunna "veta" detta krävs det ju just det - att vi tror. Tror gör ju även ateister. Men de tror på sin verklighet och tror att Gud inte finns. Och det är väl där någonstans vi alla står och stampar. Vad ska jag tro på? Vad Kan jag tro på? Men som kristen har vi faktiskt inga "valmöjligheter". Jesus har klart och tydligt sagt att "Ingen kommer till Fadern utom genom mig". Vår tro handlar om att tro på Jesus som Guds son, och att han uppstod för våra synders skull. Jag blir mörkrädd av kommentarer som den här: "Jesus uppstod inte. Han kanske uppstod i lärjungarnas hjärtan. Eller så ville de så gärna Tro att han uppstod att de trodde att han gjorde det" (detta sagt av en teolog som utbildar präststudenter!)  

Däremot tror jag att tvivel är nyttigt i relationen till Gud. Genom tvivel växer vi starkare i vår tro. Genom tvivlet frågar vi Gud, vi bråkar med honom och så ställer vi kluriga frågor. Men det fantastiska i detta är ju att när vi frågar, så svarar Gud. Predikan i kyrkan i söndags handlade om Tomas, lärjungen som kallades tvillingen, men i allas mun går under namnet "Tomas tvivlaren". Han var den som ställde frågor, den som gav Jesus respons när han frågade om lärjungarna om de förstod och sa saker som Nej, Jesus, jag förstår inte alls! Hur menar du nu? Ta tex det kända stället i Johannesevangeliet där Jesus säger:

"Och vägen dit jag går, den känner ni"

Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?"

Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Den fantastiska sanningen och de orden, skulle Jesus inte ha yttrat om inte Tomas hade frågat! Tomas var nyfiken, Tomas ville veta, Tomas ifrågasatte. Kanske borde vi tänka lite mer på detta och lära oss något av Tomas. Om vi inte pratar med Gud och har en gemenskap med honom; genom bönen, gemenskapen i församlingen, nattvarden och Ordet så får vi heller inga svar. Våga ifrågasätt. Det är så skönt att kunna luta sig tillbaka i det, att vi får undra. Vi behöver inte förstå allt. Vi får ifrågasätta när vi känner oss svikna eller bara förvirrade och som jag skrev tidigare..vi får brottas med Honom i kärlek. Så lär av Tomas.
våga lita på att Gud står pall för dina frågor! :)

I eftermiddags var jag barnvakt åt A och A som vanligt. När jag stod och lagade middag ringde min telefon och A kom ner till köket och frågade om det var min pojkvän jag pratade med. (hon har sett bilder jag haft på mobilen tidigare). Jag förklarde för henne att det var en vän i telefonen och att jag inte var tillsammans med min dåvarande pojkvän längre. Då utbrast hon "Är du inte?? Men vem har han hittat istället då??"

Detta utrop kommer alltså från en tjej på 6 år. Är det så det ser ut? Hon tror genast att när jag inte är kvar i relationen så har han hittat någon annan att byta ut mig med. helt galet! (barnens föräldrar är dock lyckligt gifta så hon har inte fått det därifrån) Jag svarade med att säga att vi inte var tillsammans längre men att det inte betydde att han hade träffat en annan tjej. Då kom responsen "Men varför vill han inte vara tillsammans med dig då?" Jag hävde ur mig något luddigt om att vi passade bättre som vänner. Barn är så rakt på sak. Ibland är det så befriande tycker jag, inget inluddat; hon frågade precis det hon ville veta och det hon upplevde när jag berättade hur det låg till. Sen att jag inte visste hur jag skulle svara, är en annan sak. Men hennes bild av hur vi vuxna beter oss mot varandra är ju hemsk! jag vill inte att mina barn ska växa upp och tro att de kommer bli utbytta mot en "bättre modell" när de inte passar längre. jag vill inte att A ska gå runt och tro att det är så; att det är det hon har att vänta sig.

ibland förstår jag inte hur jag ska klara av att få egna barn. jag får ont i hjärtat bara av tanken på att någon skulle göra henne (eller honom) illa på något sätt. de är så försvarslösa. och så fantastiskt underbara. ibland blir jag dock helt galen på deras bus, bråk och stök men sen när jag ska natta dem och jag bara översvämmas av blöta pussar, då finns det liksom inget bättre! :)

men nu sover de nog sött i sina sängar. och som tur är..änglar går vakt. 

  

Jesaja 53

Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade HERREN på honom.

Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas,
lik ett får som är tyst inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
Genom våld och dom blev han borttagen.
Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land,
blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?
Bland de ogudaktiga fick han sin grav,
men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort,
och svek fanns inte i hans mun. 
 Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge,
och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom.
Genom den vedermöda hans själ har utstått
får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga,
och deras skulder är det han som bär.
Därför skall jag ge honom de många som hans del,
och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden
och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd
och trädde in i överträdarnas ställe.



igår jobbade jag på källan på kvällen, och tidigare så har jag ju tyckt att det varit roligt att jobba, men nu har jag insett att det är så mycket mer än så. jag kan inte tänka mig något som ger mer en fredagskväll än att få vara där bland dessa ungdomar.

det är tufft ibland, när man själv är jättetrött efter en lång vecka. de här ungdomarna bär på så mycket! men som igår, när det inte är sådär supermycket folk utan lite lagom, så man får en chans att umgås lite med dem, då är det så kul! jag hade så sjysta samtal med några av tjejerna och man märkte verkligen att de har förändrats sen de började komma till källan- det är så coolt! till exempel; tjejen som inte vill ha sex med sin pojkvän längre, för nu har hon insett att hon vill ta det lugnt med sånt. Jag ville bara utbrista ett "amen", men gjorde ine det ;) nöjde mig med några peppande kommentarer om hur strongt jag tyckte det var.

man inser så tydligt att Gud verkar genom oss när man ser dessa personer, som tidigare kallat sig satanister, nu gå fram och skriva bönelappar på mässan i kyrkan.

amen! låt det ske.


ps. Han är uppstånden! 

"Jag läser Jobs bok i nu och din blogg är ungefär lika munter".
Hmm, en sådär halvhärlig kommentar att få, men samtidigt var det en vän som sa det med omtanke. jag brukade inte vara såhär förut.

kan man ha en livskris i 20-års åldern? då har jag nog det.

det är ju egentligen inte Jag som är förändrad nu, det är bara alltomkring som gjort mig oförmögen att..vara mig själv, tror jag. eller vara den glada varianten av emma.

men jag vandrar i rätt riktning. umgås med vänner som får mig att må bra och spenderar massor med tid med familjen, och med Gud. jag börjar alltmer inse hur bra jag kan vara på att övertyga mig själv om att allt är bra. sätta upp skygglappar och bara köra på som förut. men nu tvingades jag att stanna upp. och jag insåg att jag ville faktiskt inte ha det så. Gud fick mig att inse att jag är värd bättre. Han gav mig kraft att bryta upp.


jag är helt övertygad om att Gud har en plan för mig. en som är såå mycket bättre än det jag upplevt det senaste året. vägen behöver inte vara "enkel", men den kommer åtminstone att vara meningsfull!


emma - fylld av hopp och tacksamhet över alla mina fantastiska änglar till vänner. utan er hade jag inte tagit mig igenom det här!

Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder:
våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet.

Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose.

Alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga
dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan
var Kristus. Men de flesta av dem fann inte nåd inför Gud utan blev
liggande döda i öknen. Allt detta är exempel som säger oss att vi inte
skall ha begär till det onda, som de hade.


kom till s:t erik på söndag så ses vi!

vem skulle inte vilja ha en liten jeremia, en noah, en amos eller kanske en jonah? fina bibliska killnamn finns det otroligt många av! vackra bibliska tjej-namn är det mer ont om..men dessa tre (tro det eller ej) förekommer faktiskt i Bibeln:

Lillduvan
Kanelblomman
Sminkdosan

Leta själva..jag kan ge ett tips om att de finns i en av böckerna innan psaltaren i gamla testamentet. Ni måste dock leta i Bibel 2000. I folkbibeln är de inte översatta utan heter då istället:

Jemima
Kesia
Keren-Happuk

Något av dessa namn tror jag inte att jag skulle välja till min kommande dotter/mina döttrar..Jemima möjligtvis. Annars är Tabitha otroligt fint! Någon som har fler namn örslag?

(och nej..jag är inte gravid eller nått. :) (att gifta mig är i sådanafall projekt ett - vilket inte heller är aktuellt) men många av mina vänner väntar barn, så bebisnamn florerar i diskussionerna!)

jag:
"men du LOVADE ju att komma på adventskonserten, vi hade BESTÄMT" - så fortsatte mina argument i ungefär 20 minuter.

"och nu ska du bara plötsligt resa bort?!"

jag var extremt arg i ungefär en timme. sen gick det över. och nu är allt bra igen.

det där var en dryg vecka sen.

idag blev det extra bra när han kom hem hit och sa att han hade fått ett annat jobb, där han jobbat tidigare, och att de bett honom börja jobba redan i veckan...:

"Emma, när var luciamässan? visst var den på onsdag?"

jag:
"jaa...hurså? du kommer väl? det vill jag ju.." (jag- orolig. tänker han ställa in igen?)

"Ja, självklart kommer jag. jag vill jättegärna komma ju! jag sa idag på jobbet att tyvärr grabbar, jag kan inte arbeta på onsdag, för om jag gör det så rasar hela världen samman för en person jag tycker om. jag ska gå på julkonsert :)" (med ett stort leende)


ibland bara älskar jag honom!