in- eller utsidan?
de som känner mig riktigt väl vet hur mycket jag avskyr att gå till tandläkaren. oavsett hur mycket eller intensivt jag borstar tänderna så får jag hål i dem ändå-suck. så nu i veckan var jag där för att laga mitt sista (av 3) hål..men nu va det faktiskt måånga år sen jag haft hål dock, men nu va det ju naturligtvis 3 stycken istället- även om två av dem va pyttesmå-men ändå! kontentan va alltså att det va synd om mig :p nej men, jag kom iallafall att tänka på något när jag låg där i tandläkarstolen...och det var att jag själv, som kristen, ibland är som mina tänder och godis. utsidan av tänderna symboliserar då mig som människa och utsidan av mig, tänderna va insidan och godis/sötsaker stod för alla diverse synder vi människor begår dagligen. (jag är medveten om att jag har livlig fantasi!) men det stämde bara så perfekt...iallafall för mig är det ofta så. jag har ju som sagt lätt för att få hål i tänderna, men trots detta, och även när jag ibland kan känna att det ilar och gör ont i ngn tand och då Vet att det är ett hål på gång, fortsätter jag att äta godis och sötsaker. trots att jag är medveten om att det inte är bra för tänderna och det ilar sådär obehagligt varenda gång. Ilningarna är liksom en påminnelse om att jag gör något som jag inte borde. men utsidan av tänderna syns det inget på, den är "perfekt"...jag har ofta fått och får komplimanger för mitt leende och mina 'fina tänder'.Tänk så fina på utsidan kan de säga utan att ana att jag har ett hål i tanden som ilar och irriterar.
Lite på samma sätt kan det nog ibland bli att man lever som kristen. man är så mån om utsidan, hur allt ska se ut för omgivningen...bara folk inte vet om att jag gör vad-det-nu-må-vara...så är det ingen fara. Jag måste vara en föredöme- för andra. På utsidan är vi skinande blanka, vita och rena...men på insidan, hur är det där?är vi vita som snö där också?kan vi uppriktigt säga att vi lever som vi lär?som vi vill få andra att tro att vi lever? jag menar inte att man medvetet försöker lura någon att tro att man är bättre än man är..utan mer som en omedveten handling. och varje gång man syndar/ gör något som inte känns rätt så känner man av den där "ilningen i tanden"- fast snarare ilningen i samvetet då.
Efter mitt tandläkarbesök bestämde jag mig iallafall för att börja ett nytt liv med mina tänder, det var dags att dra ner på småätandet och alla sötsaker. På samma sätt tänker jag nu ta beslutet, lite passande nu till det nya kyrkoåret med advent och allt :o), att börja ett nytt liv med mig själv och Jesus. Människan kan aldrig bli perfekt, och jag kommer nog få börja ett "nytt liv" varje år i fortsättningen också, för jag är medveten om att jag kommer att misslyckas-det är mänskligt. Men jag tänker iallafall försöka ändra på mig...inga mer små vita lögner till exempel. De kan verka harmlösa och mest vara till folks bästa, men i det stora hela tror jag bara det tär på relationerna. Jag ska också försöka sluta spendera onödigt massa pengar på shopping...om jag ska kunna känna mig vitare på insidan måste jag nog verkligen börja prioritera vad jag gör med mina pengar. vi lever i ett sånt överflöd, det finns så många som inte har något.
Jesus, med din hjälp kan det gå! :o)
Lite på samma sätt kan det nog ibland bli att man lever som kristen. man är så mån om utsidan, hur allt ska se ut för omgivningen...bara folk inte vet om att jag gör vad-det-nu-må-vara...så är det ingen fara. Jag måste vara en föredöme- för andra. På utsidan är vi skinande blanka, vita och rena...men på insidan, hur är det där?är vi vita som snö där också?kan vi uppriktigt säga att vi lever som vi lär?som vi vill få andra att tro att vi lever? jag menar inte att man medvetet försöker lura någon att tro att man är bättre än man är..utan mer som en omedveten handling. och varje gång man syndar/ gör något som inte känns rätt så känner man av den där "ilningen i tanden"- fast snarare ilningen i samvetet då.
Efter mitt tandläkarbesök bestämde jag mig iallafall för att börja ett nytt liv med mina tänder, det var dags att dra ner på småätandet och alla sötsaker. På samma sätt tänker jag nu ta beslutet, lite passande nu till det nya kyrkoåret med advent och allt :o), att börja ett nytt liv med mig själv och Jesus. Människan kan aldrig bli perfekt, och jag kommer nog få börja ett "nytt liv" varje år i fortsättningen också, för jag är medveten om att jag kommer att misslyckas-det är mänskligt. Men jag tänker iallafall försöka ändra på mig...inga mer små vita lögner till exempel. De kan verka harmlösa och mest vara till folks bästa, men i det stora hela tror jag bara det tär på relationerna. Jag ska också försöka sluta spendera onödigt massa pengar på shopping...om jag ska kunna känna mig vitare på insidan måste jag nog verkligen börja prioritera vad jag gör med mina pengar. vi lever i ett sånt överflöd, det finns så många som inte har något.
Jesus, med din hjälp kan det gå! :o)
Kommentarer
Trackback