är förlåtelsen villkorad?
måste jag själv förlåta en person som betett sig illa mot mig, för att kunna få förlåtelse från Gud?
efter en halvtimmes pratstunde med vänner kommer jag ändå inte vidare. vi snurrar in oss i samma tanke. vi är förlåtna av nåd. rättfärdiggjorda genom Jesu blod.
räcker det så? kan vi stanna där? eller måste vi dra det ett steg längre?
är det en Önskan av Gud, att vi likväl ska förlåta våra medmänniskor, eller är det ett villkor, ett krav.?
vi måste kanske förlåta, men inte försonas helt. Gud vill inte att du raderar ut händelsen. att förlåta är inte likvärdigt med att säga "det är okej". det är inte vad förlåtelsen innebär. men om vi förlåter kan också Gud hjälpa oss att läka.
†
fundera. det gör man bäst med te.
fruksmak.
busy day!
vakna 09.30 (sovmorgon!)
plugga (och äta lunch) fram till 13.00
shoppa lite i stan
fika hos m&m
vara barnvakt
träna (medelstyrka-pass)
plugga
fika med mamsen
se en repris av Shark
blogga
sova!
The best of the day..
I ett provrum
upptill.
nedtill.
middag med barnen
som följdes åt av mys i soffan med barnprogram och kanelbullar!
kvällens chai-latte
med baristamjölk såklart!
en längtan efter...
men på senare tid har alla dessa valmöjligheter bara vällt över mig istället för att fylla mig med glädje som de brukar. för varje sak jag tackar ja, eller planerar in, tackar jag nej till minst 3 andra. att ständigt känna en stress över att inte räcka till, att inte hinna med, är i längden inte alls så harmoniskt och lockande.
just nu består min vardag av det här till ungefär 10 timmar per dag:
det är tentatider.så för tillfället avbokar jag i princip allt. och kan inte ens svara ja till vänner jag inte träffat på månader.
vad gör jag för fel?hur får alla andra tiden att räcka till?
under gudstjänsten i eftermiddags smsade jag en vän, som brukar vara där men inte dök upp. Han var på västkusten med sin flickvän tydligen och jag frågade vad de gjorde där. Svaret jag fick löd:
"Bakar tunnbröd i stenugn,
drar upp morötter,
matar fjordhästar med äpplen,
inspekterar skogen efter stormarna,
kollar till fåren efter översvämningar,
slungar honung i centrifug och filtrerar den,
myser i huset och umgås med M:s familj ;). kram"
och detta fick mitt hjärta att börja längta. jag vill också!
jag vill baka bröd, sitta framför en öppen eld och prata med vänner, umgås med de som står mig nära, vara ute i naturen och plocka svamp (eller valfri syssla), ligga i en soffa och läsa böcker (som jag själv valt och inte mina professorer), mysa ner mig i soffan en söndagskväll och se deckaren på tv utan dåligt samvete över allt jag kunde ha gjort istället. Jag längtar efter en plats där tiden går lite långsammare, där man har För Mycket tid varje dag snarare än för lite. En plats där allt det som verkligen är viktigt i livet får upplevas och prioriteras. där mobiltelefonen saknar täckning och stress är ett ord som inte finns. En plats där jag och Gud kan få umgås, för just nu prioriteras Han ofta bort i den vardagliga stressen.
En glimt av det här fick jag uppleva på mässan idag. Det var en mässa som kallas för Gudomlig poesi med musik skriven av en man vid namn Carl Dahlbäck. Den bestod enbart av sånger och en meditativ predikan. och för en sekund fick jag stänga ögonen och drömma om att jag befann mig på en annan plats. där fanns ingen annan än jag och Gud.
orden i en av sångerna gick rakt in i hjärtat:
Fånga nuet som är,
lyssna efter din själ.
Trots bruset som stör,
i ditt inre kapell.
Känn hur tystnaden bär,
en rkaft som gör fri.
Här är mötet där vi
söker livsenergi.
Tankar flyger ibland,
stiger högre än ord.
Så mycket trasigt gr ont,
som bara har fått bero.
Och när slöjan tas bort,
naken ser jag mitt liv.
Kanske sårbar men stark,
när du går bredvid.
Ta emot denna nåd,
i all längtan finns Gud.
Där förenas ditt Jag,
med ett bekräftande Du.
Du är älskad så högt,
accepterad i allt.
Kan du se på dig själv,
våga tro det är sant.
På väg till kyrkan...
Espresso House!
Caféet nu är en av mina absoluta favoriter, men är också en av de mer klassiska "kedjorna".
Espressohouse.
Espressohouse är en svensk kaffekedja som för mig har mycket av "Starbuckskänslan" över sig. Ett stort plus är att det finns både caféer med snygg och stilren inredning där man kan sitta ner och fika, likväl som att det finns "to-go" - ställen (med endast några få bord) där du snabbt kan smita förbi på väg till jobbet/universitetet på morgonen och få med dig din frukost-kaffe!
Ett annat stort plus är den otroligt trevliga personalen. Jag har flera gånger förvånats över hur vänliga, uppmärksamma och hjälpsamma de är. I stockholm är man rätt van vid att folk är stressade snorkiga och småsura, men inte här. Alltid ett leende (trots rusningstid och en kö på 20 pers) och riktigt sjyst service!
Det beror rätt mycket på vilken barista som gör kaffet men på mina 3 favoriter av espressohouse gör ingen dig besviken! Dessutom är det ett av få kaffe-ställen som faktiskt har sjyst utbildade baristor som dessutom får kontinuerlig coaching i hur man gör det bästa kaffet (min info kommer från en vän som jobbar där! :P) kort sagt, alla kan sin sak.
Deras latte (och andra espressobaserade kaffedrycker med mjölk i) är naturligtvis gjord på den numera välkända baristamjölken, och det gör verkligen skillnad! skummet blir mjukt och krämigt och latten blir fantastiskt god.
Förutom varma kaffedrycker har de även varm chailatte, te, iskalla frapinos, iskaffe, fräscha juicer mm. En hel del ätbart finns det också som mackor, sallader och scones. Deras söta bakverk är verkligen att rekommendera, framförallt muffinsarna med hallon- och kardemumma smak! mums!
För min del är Espressohouse 5 av 5 möjliga latte! (bedöms självklart i det!)
Mina tre favoriter är två to-go ställen och ett "vanligt";
Odenplan (nere i tunnelbanan)
Centralen (också vid tunnelbanan)
Stureplan (precis vid svampen)
Nedan kommer bilder från två av dem.
Nattlig promenad
Nattliga promenader är mysiga.
Sturekatten
Efter gårdagens långpromenad på Djurgården hamnade vi efter mycket funderande fram och tillbaka (va vi ute efter lunch, fika eller kanske bara kaffe och en pralin?) på Sturekatten. Detta café är en av Östermalms små pärlor som ligger på Riddargatan 4. Vet man inte om var är det lätt att gå förbi, då det är ett gammalt bostadshus från 1700-talet som numera är omgjort till café. Anna Skog flyttade dit sin bostad och startade konditoriet på 1930-talet. Omgjort är nog dessutom fel ord att använda eftersom rummen finns kvar i originaltappning, likaså tapeter och även en hel del möbler. Allt är gammalt, mysigt och väldigt hemtrevligt. Personalen går runt i spetsförkläden (vilket ökar hemtrevlighets- och konditorifaktorn) och servicen är bra.
Caféet har bra öppettider, och det finns rätt gott om bord. Men samtidigt är det i princip alltid mycket folk så om du vill vara säker på att få plats så undvik helger runt lunch och fikatid.
Det blev inga scones på menyn igår utan jag beställde en stor latte och en mazarin, och A min vän beställde en smörgås och en cola. Caféets prisnivå skulle jag säga är mellan.
Har du inte varit här är det helt klart värt ett besök!
Exempel från dagen:
Latte 35/40 kr
Mazarin 20 kr
Smörgås med ost,skinka&grönsaker 50 kr
Läsk 26 kr
Stockholms bästa caféer!
Idag börjar det!
Min officiella café guide. Jag är (som många vet) en av de jag själv skrev om för något inlägg sen; "en sån som fikar istället". Fast kanske inte istället, utan snarare för att.
Det finns, enligt mig, inget enklare sätt att komma in på att prata om sjysta saker än när man är ute och promenerar och sen går in på ett mysigt café för att fika och fortsätta prata. det är på ett sätt det ultimata forumet.
Så nu tänker jag ta mig i kragen och börja föra anteckningar, iallafall i huvudet. Det är så lätt att fastna i city och alltid gå till samma café. För tre år sen hade jag en period då jag enbart gick till Waynes. Jag var övertygad om att de hade den bästa latten, de godaste sconesen och helt enkelt..bäst utbud. (av mer standard-caféer alltså). Men så fel jag hade. Inget ont om wayne´s (de kommer nog hamna som ett tips här om några veckor) men det finns så mycket mer att se och upptäcka och framförallt uppleva. Stockholms små café-pärlor är inte alltid så lätta att hitta, så nu är jag utrustad med en bok och mitt fantastiska lokalsinne! (eller hur Anders?) Idag blir det en härlig höstpromenad som avslutas med te&scones på något mysigt fik.
Uppdatering om var och hur goda sconesen var, is to come! :)
today´s a new day
dessvärre är mina vardagsrutiner sisådär, vilket ett flertal av mina vänner kan intyga. Jag försöker göra alltför många saker samtidigt, helst ALLT på en gång. Oftast är hallen den ultimata platsen, nära dörren, bara att rusa iväg sen. Men imorse tänkte jag passa på att hinna med ett halvt inspelat avsnitt av Top Model samtidigt som jag åt frukost, sminkade mig och läste på lite om mitt PM, så platsen dagen till ära blev vardagsrumssoffan.
Trots kaos blev resultatet en lite trött emma men ändå fullt påklädd, sminkad, hårborstad och färdigpackad (med lagbok och allt) som begav sig iväg till SU.
det är tandkrämsfläckar på spegeln, det är inte jag som är fläckig. (fläckarna är dock borttagna nu!)
Dagen fortsatte med lite bråk med de på juristernas bokhandel, de hade slarvat bort min inlämnade bok trodde jag, men sen visade det sig att de bara hade slarvat bort lappen på att den va såld. Så 200 kr rikare och lite gladare gick jag därifrån. Begav mig till stan för att träffa Sandra. Fikade på Espressohouse (verkligen stam-stället) och gick sen förbi Beyond Retro på vägen hem.
Väl hemkommen var det dags att skriva PM. .. reglerna om delgivning vid uppsägning av ett hyreskontrakt är sådär halvspännande måste jag medge, så jag bestämde mig för att avsluta dagen med ett friskispass.
Redo för ett träningspass!
Nu ska jag masa mig iväg till soffan och avsluta kvällen med en ny serie om jurister, hoppas den är lite mer verklighetstrogen än då amerikanska (som jag dock älskar att följa ändå!)
Gud välsigne er!
vi fikar istället.
Långpannans lov
Den största nyheten
Kyrkkaffe
Gick nyss in på Libris för att söka efter en bok skriven av en fantastisk kvinnlig predikant från Australien. Jag lyckades inte hitta boken men fastnade vid "toplistan".
Libris är den bokhandel som har störst utbud av kristna böcker av alla bokhandlar, och bland de tre översta platserna låg två böcker som handlar om bullbak och fikabröd/kyrkkaffe. Bullbak i all ära, men är det egentligen vad vi som kristna bör mata oss med? Bullbak. När vi sitter hemma och har lite tid att faktiskt läsa något...då tar vi upp boken om..kaffebröd! Och sen undrar vi varför vi inte ser en utbredning av Guds rike här i landet. Vi undrar varför folk verkar vara så ovilliga att tala om tro eller varför folk inte verkar vilja tro på att den finns en annan sanning än världens materialism. När vi själva läser om bullar istället för att läsa något som bygger upp?!
Min tro är hjärtats tro, men den har också fasta rotpunkter i kunskaper jag har (inte alldeles för många och djupa än, men jag tycker om att läsa). Vad vår generation kristna behöver är inte mer bullbak utan mer Evangelium. I dagens samhälle är folk också vana att ifrågasätta, vana vid att forskare presenterar teorier och lösningar på problem/frågor. Då måste vi som kristna kunna göra samma sak. Vi måste ha svar på frågor, vi måste kunna motbevisa allt konstigt som skrivs om oss och om tron nu. Det är konspirationsteorier vart vi än vänder näsan. Att Jesus skulle vara samma person som någon annan människa i Bibeln verkar vara ett hett ämne för tillfället. Vilket är en absurd tanke. Och ofta brister det tidigt i dessa författares böcker, kunskaperna om historia, om vad som egentligen hände på Nya Testamentets tid är alldeles för dåliga. Detta kan bevisas lätt av en teolog. Och detta skulle vi också kunna peka på, och kunna komma med argument mot, om vi bara orkade läsa. orkade sätta oss in i hur det var.
Det är den bistra sanningen att sann kristen lära inte har något nyhetsvärde. Jesusmanifestationen som hölls i Stockholm i våras, då 15 000 svenskar samlades under en hel dag och fyllde stan med lovsång, bön och tåg till Hans ära, det uppmärksammmades överhuvdtaget inte av media. (vilket i sig är galet). Att media är snedvriden kan vi nog tyvärr inte göra så jättemycket åt men det vi faktiskt Kan göra är att fylla oss med litteratur om annat än fikabröd.
När hjärtat inte vet.
Solsken, lunch vid kajen i gamla stan, en långpromenad och massor med prat gjorde dagen bättre.
"Det finns inte tillräckligt med killar"
Iallafall till oss kristna (ogifta) tjejer. Det finns inte "tillräckligt" med kristna killar. Några av mina vänner som går bibelskola presenterade denna fantastiska sanning för mig idag efter kyrkan. En lärare på skolan hade spritt faktumet att så ser verkligheten ut; i nuläget är vi troende kristna tjejer betydligt fler än det antal troende kristna killar som finns.
Läraren hade nog en god tanke, det tror jag säkert, men jag kan inte se något smart i att säga det till ett gäng 20åriga tjejer som redan lägger ner mer än tillräckligt med tid på att fundera över vem man kommer träffa, eller ens Om man kommer träffa någon att dela livet med. Den bistra (och rätt absurda) sanningen är att det inte är okej att vara frikyrko-kristen och ogift tjej över 25. Då är du verkligen illa ute. Lycko dig om det finns någon kvar. Är du däremot kille kan du vänta till 26-28 med att gifta dig, fullt normalt, och det finns fortfarande Massor med tjejer att "välja på".
Vad hemskt det låter; som om det vore en köttmarknad det handlade om. Bästa djuret. Gud har verkligen gett oss människor, ett betydligt högre värde än så.
Tänk om vi kunde fokusera på något annat istället? VI lägger ner så otroligt mycket värdefull tid på att hitta "den rätte/rätta". Det är få frikyrko-människor (man ska inte generalisera, men nu gör jag det) i 20-25års åldern som ärligt känner att "det är lugnt" att vara singel och att man inte letar efter någon att dela livet med.
Och den stora sorgen är ju att det inte är många av dess tidiga äktenskap som håller. livet ut. Jag hamnade själv mitt i en sån situation förra året. Och nu har nära vänner till mig precis gått igenom en skilsmässa. Och jag har andra gifta vänner som verkligen har det tufft nu. Men så är ju livet, det är upp och ned, med- och motgångar. Men är vi, som 20åringar, tillräckligt starka för att stå emot?kämpa oss igenom.? eller handlar det bara om att kärleken är tillräckligt stark? Jag har inga svar.
Jag är rädd för att hamna i situationen själv, likväl som att jag är rädd för att aldrig ens Hamna i en relation/ett äktenskap där en sån situation skulle kunna uppkomma.
Även om Gud står mig allra allra närmast så har vi människor även andra behov. djupa behov. av en längtan till en annan människa. någon att dela livet med.
Samtalet i helgen med en vän berörde och gjorde mig både bekymrad, lite orolig och även fundersam; det kunde ha varit jag. om det blivit annorlunda.
men nu är det inte så. det blev inte så.
han är fin. min vän.
Men min längtan efter att få dela livet med någon då, vad händer med den? Om det nu inte ens finns tillräckligt med killar därute? Eller är jag kanske en av de "lyckliga" som lyckas. som hittar någon att älska, och bli älskad av?
Vem vet. men just nu känns chanserna helt okej. nästan rätt bra faktiskt.
jag kan bara instämma i det han sa:
"jag vill hitta min soulmate och dela en livslång omfamning med henne"
det vill jag också. en livslång omfamning.
Förtröstan.
Lovsången säger det bättre än jag kan;
Jag kommer som jag är,
har ingenting att dölja
Du har skapat mig och känner mig så väl
på vacklande ben, men jag längtar att få
följa Du styrker mig och leder steg för steg
Jag vill vara här, i Ditt ansiktes ljus
låt mig präglas och bli en bild av Dig
Jag vill vara här, i Ditt ansiktes ljus
reflektera ljuset ifrån Dig.
glädje är...
Oro är att inte veta hur framtiden ser ut. Att inse faktum; jag är ensam nu. inga livlinor. ingen annan. bara jag.
Rädsla är att bli kvar i den ensamheten.
Trygghet stavas familj och vänner.
Saknad är att ha sina allra närmsta vänner i 2 andra länder.
Längtan är tanken på att få ha någon att dela livet med.
Fantastiskt är att få vara barnvakt igen, jag har saknat dem så!
Framtidstro är att veta att no matter what så är Gud med mig och att Han har en fantastisk plan för mitt liv.
Glädje är att komma hem och öppna brevlådan för att inse att det ligger ett helt underbart fint brev där till mig. Med ett litet konstverk på, från världens bästa vän.
min dag.
c´est moi.
dagen började med att L ringde och sa att föreläsningen var inställd. Hon befann sig då lyckligt hemma och hade sett detta på internet medan både jag och C redan var vid centralen/tunnelbanan på väg till universitetet. gah, den enda föreläsningen vi hade idag och så blev den inställd. dumt. men men..istället för att deppa ihop över min brist på sömn, som nu faktiskt Kunde ha botats genom en timmes sovmorgon, så klev jag glatt ut i kylan för att gå på en liten shoppingtur istället!
Mina fynd är ännu ej fotade, så det blir lite bilder från dagen istället:
mitt underbara stockholm. shoppings längs med Kungsgatan och Norrlandsgatan.
sen passade jag även på att fånga min blivande arbetsplats (?) på bild...
(blir nog inte så!)
shoppingturen ledde mig in i PK-huset.
Efter detta var det verkligen dags för något att äta. Tillbaka till Kungsgatan och ett besök på Espressohouse blev det.
Stor latte och scones med cream cheese, samt en liten lässtund med förra månadens nummer av Elle. (fastighetsrätten har tagit upp all min läs-tid, så jag har halkat lite på efterkälken!)
I väntan på att Sandras föreläsning skulle sluta spenderade jag tid på stadsbiblioteket.
jag hade mest tänkt att gå runt lite, men kom (som vanligt) därifrån med 7 böcker!
nu är det dags att återigen gräva ner sig i böckerna och lagboken. Sen blir det ett avsnitt av Top Model och en tidig kväll. lider av sömnbrist tror jag. Time for tea!
känslosnurr.
jag öppnar munnen för att andas, men inser att det inte går.
jag har nog alltid trott att du skulle vänta. finnas där.
finnas kvar.
som en riktig vän. att vi skulle hitta dit.
men nu är de en enhet. han&hon.
jag vet inte varför jag reagerar såhär.
jag går ju vidare nu.
men det är kanske en del i processen. eller så är det något mer än så.
just nu så gör det bara så otroligt ont.
och allt är faktiskt rörigt.
jag är vilsen. och lite ensam. och mina vänner är ännu vilsnare.
när beskedet kom idag var jag extremt lugn, men sen på kören så hade det nog landat lite mer. samtalet i pausen fick bägaren att rinna över. tårarna kom och jag fylldes av en sån känsla av hopplöshet.
hur ska jag kunna hjälpa?
jag får lägga situationen i Guds händer.
