emmaemla

något vi alla behöver är goa vänner. och jag är inte alltid superbra på att vårda mina vänskapsrelationer. Joanna, som jag umgåtts frekvent med sen jag var 13 år har flyttat till Falun nu i höst för att plugga där...och hur ofta har jag hört av mig?hmm...kanske 3 gånger på Hela terminen. hua. skäms. men vi har varit ungefär lika dåliga båda två. :) men det som är så skönt med vår relation är att trots det här avbrottet så finns hon kvar där. nu i helgen har hon varit hemma i sthlm, och det är verkligen samma Joanna som tidigare.vi har lika kul ihop, vi kan fortfarande prata om allt och hon är fortfarande en av mina allra bästa vänner. det är det som är så skönt med bra vänner...att trots att man går igenom olika faser i livet så finns man fortfarande kvar där för varandra. livet måste få ha uppochnedgångar även i de bästa relationer.

ytterligare en vän som jag umgåtts lite med i helgen är andreas...en helt fantastisk människa som inte bor i sthlm så vi ses kanske ngra gånger per år max...(men ska förhoppningsvis flytta hit snart!) som verkligen har båda fötterna på jorden. Han är dessutom kristen och bara sådär otroligt go. :o) våra samtal glider alltid in på frågor om tro; hur det kan vara att leva som kristen, hur det är att misslyckas men att ändå komma starkare och visare ut ur dessa fallgropar, och mer benägen att vilja sträva efter att leva efter Guds vilja.dessa samtal ger mig alltid så mycket...idag var det över en latte på centralstationen i väntan på hans buss hem till Avesta...men ändå, jag gick där ifrån och var mycket gladare än vad jag var innan. vi pratade mycket om vad små handlingar faktiskt kan göra för människor. att skicka ett sms och skriva "tack för att du är en sån bra vän.kram" kan verka som en pytteliten sak att göra...men kan betyda otroligt mycket för den personen..eller för en själv. att vi faktiskt måste börja visa vår tacksamhet lite mer, vår uppskattning mot våra vänner och alla de som står oss nära. vi talade också om mission-vardagsmission...och jag berättade om möjligheten jag hade i veckan att ge en tonårstjej (som inte var ngn jag själv nog skulle umgåtts med annars; vi verkade fundamentalt olika) en tia på bussen, när hon försökte planka för att hon glömt sina pengar hemma...men dessvärre hade jag inga småpengar på mig, så jag kunde inte göra denna enkla lilla handling. men tänk Om...tänk om alla skulle börja tänka lite mer så....den handlingen kanske skulle ha fått henne att börja undra varför jag som en helt främmande människa på bussen ville hjälpa henne.?bara av kärlek liksom. Andreas frågade också avd jag tänkte på när jag hör ordet lovsång; och som de flesta associerar jag i första hand till möten/konserter då man själv står och sjunger och prisar Gud/Jesus. men han menade istället att vår främsta tanke borde..eller skulle kunna vara..livsstil. och det är så sant! hela vårt liv Är en lovsång. hur vi lever vårt liv bör få vara en lovsång till Herren. vi måste börja ta vara på den fantastiska chansen vi fått att faktiskt vara människor.
Gör som Gud- bli människa!
Han Behöver inte vår tillbedjan....självklart är det ett bra sätt att visa tacksamhet på, men egentligen...Gud är ingen maktgalen Gud som sitter däruppe i sin himmel och bara vill få vår tacksamhet...Han vill att vi ska visa vår tacksamhet att få vara Hans barn mot våra medmänniskor. Han vill ju att vi ska sprida evangeliet vidare och vara ljus i mörkret. på jorden. i den värld vi lever i. vi behöver inte försöka uppnå nån sorts andlighet först eller försöka bli något vi inte är..

så ut bland dina vänner och medmänniskor och gör Jesus känd genom att låta Hans gärningar få spegla av sig igenom dig.