förändrat tankesätt.
nu är även jag med i tiden...eller tja,inte riktigt. jag har faktiskt inte skaffat mig en Ipod än...och sebastian klagar konstant (åtminstone lite då och då) över min mobiltelefon, som faktiskt inte alls är från stenåldern...utan bara drygt ett år gammal! :) men jag har väl äntligen insett att det inte håller emd de klassiska dagböckerna längre...en blogg är vad man måste ha! vet dock inte om någon kommer att läsa den, men då får jag väl se det som terapi för mig själv, ett sätt att skriva av mig...
jag läste något så fantastiskt smart idag...något som egentligen borde vara självklart för alla men som jag själv aldrig riktigt sett som en möjlighet. som kristen har jag ofta brottats med det som Jesus sa; att vi ska älska varandra. vi ska älska våra bröder och sytrar i Kristus. vi ska ä l s k a dem alla. hur ska jag som människa, som har en förmåga till kärlek som är så ofantligt liten jämfört med Guds, kunna klara av detta?jag som så ofta misslyckas att alltid bete mig kärleksfullt mot de jag Verkligen älskar, som står mig allra närmast.inte så att jag beter mig elakt och verkligen sårar någon, men i trötthetens stund fräser jag nog lätt åt både mamma och pojkvän, irrirterar mig på mormor och morfar som inte gör annat än skjutsar och hämtar mig..och verkligen ställer upp i alla väder. hur ska jag då klara av att älska alla mina kristna syskon? jag tror att många, liksom jag, ofta har lätt att se folks negativa sidor först, och sen är det det man kommer ihåg av personen.det blir lätt så att man pratar bakom dennes rygg...man är snabb att påpeka alla fel man kan komma på..för att göra historien extra 'bra'. det kan ibland kännas så otroligt befriande att få prata av sig...men hur mår man egentligen på sikt?att byta ut hårda ord mot uppmuntrande ord kan vara otroligt svårt...men tänk på hur mycket mer uppbyggande och befriande Det är.
Man tycker inte om alla människor...och jag tror inte man Kan älska alla människor så som man älskar sin familj, pojkvän eller liknande...men man kan faktiskt själv hjälpa till att förändra situationen..och hur man väljer att se på sina medmänniskor. kärleken till dessa människor blir ju inte störra av att jag/du hela tiden påpekar deras fel, misstag och brister för dig själv och andra.prova att säga något bra om den person du har svårt för, varje dag istället.man kan säga det direkt till personen, men också till dig själv.....
och såhär skrev den person som jag läste några tankar av, om det här: Det kommer inte dröja länge innan personens brister blir pinsamt små jämfört med hans eller hennes goda sidor.
Jesus säger faktiskt till oss i bergspredikan att vi ska vara ljus och salt, det är dags att vi blir det!
nog med skitsnack!
syskon! :)
bra skrivet emps!
å kul med en till blogg att lägga till i favvo-listan!!
kram!