emmaemla

Man tror ofta man vet hur livet ska vara. Jag har ofta en bild i huvudet av hur olika situationer kommer att se ut, vad jag kommer säga och göra. men den här helgen fick jag vara beredd att ändra min bild och mina planer. jag och pappa begav oss i fredags kväll till skellefteå för att hälsa på farfar på hans korttidsboende. ingenting blev riktigt som jag hade tänkt mig det men jag har däremot insett mycket under den här helgen. Jag har lärt mig att lite tid kan betyda så mycket och verkligen förändra situationer.På två dagar har farfar lyst upp och fått liv i ögonen igen och igår var första gången på över ett år som jag såg honom glad.

Jag insåg att farmors bortgång har berört mig djupare än jag velat erkänna. Chocken och tårarna i februari kom tillbaka med full kraft. När jag klev in i lägenheten var det som om en bit fattades. Det var någon som inte fanns där.

Min farmor var nog den allra snällaste människa jag någonsin känt. Hon var ödmjuk och lojal. Trogen i det lilla och fantastiskt omtänksam. Hon hade ett hjärta lika stort som Sverige och det var som av renaste guld.

Avskedet vid graven var tyngre än jag hade trott, men samtidigt en otrolig lättnad. Äntligen fick jag säga hejdå samtidigt som jag visste att vi kommer ses igen en dag. Det var med sorg i hjärtat som jag tände ljuset vid graven men samtidigt kände jag mig trygg i det. Jag visste att nu är farmor hemma, hon är omsluten av Far.

Det som kändes mest var när pappa visade mig en text ur psalmboken som farmor satt in en lapp vid tiden strax innan hon dog. Farmor var sån att oavsett hur hon mådde så klagade hon aldrig. Jag minns henne som positiv,glad, uppmuntrande och precis som vanligt ända fram tills dagen då hon dog (av en tumör som tryckte på luftrören). Hon hade opererats en gång för 4 år sedan men efter det kom tumören tillbaka och hon blev långsamt sämre och sämre. En andra operation var det inte tal om, det var för farligt, men farmor kämpade på. in i det sista.

Psalmen var:

Psalm 574

Jesus tänk på mig
medan dagens timmar skrider.
När jag sjuk och maktlös är,
endast ett min själ begär:
hjälp av dig i allt jag lider.
Du som sargades och bar
korsets tyngd och tålig var,
Jesus tänk på mig.

Jesus bed för mig,
när jag var morgon märker
all min egen skröplighet
och jag själv så litet vet
vad som tröttar eller stärker.
Jag vill lyssna till din röst.
Blott hos dig jag finner tröst.
Jesus, bed för mig.

Jesus kom till mig.
Ingen hjälp finns här på jorden
lika möktig som din hand,
när den löser plågans band
och jag lyss till trösteorden.
Genom okänd morgondag
av din kärlek bäres jag.
jesus, kom till mig.