"för då rasar hela världen samman"
jag:
"men du LOVADE ju att komma på adventskonserten, vi hade BESTÄMT" - så fortsatte mina argument i ungefär 20 minuter.
"och nu ska du bara plötsligt resa bort?!"
jag var extremt arg i ungefär en timme. sen gick det över. och nu är allt bra igen.
det där var en dryg vecka sen.
idag blev det extra bra när han kom hem hit och sa att han hade fått ett annat jobb, där han jobbat tidigare, och att de bett honom börja jobba redan i veckan...:
"Emma, när var luciamässan? visst var den på onsdag?"
jag:
"jaa...hurså? du kommer väl? det vill jag ju.." (jag- orolig. tänker han ställa in igen?)
"Ja, självklart kommer jag. jag vill jättegärna komma ju! jag sa idag på jobbet att tyvärr grabbar, jag kan inte arbeta på onsdag, för om jag gör det så rasar hela världen samman för en person jag tycker om. jag ska gå på julkonsert :)" (med ett stort leende)
ibland bara älskar jag honom!