farisé?
Vad hände med passionen, viljan och det otroliga glädjen i att vara Guds barn??jag har varken känt lust, vilja eller haft någon energi till övers för att sprida kärleken och budskapet om evangeliet. jag har försökt att fortsätta be..bett och bett och bett om att få hitta tillbaka, till den enkla glädjen, men det har bara inte gått. jag tror att det kanske mest varit tomma ord- för att jag "borde". och då idag var det som att någon bara kom och hällde en stor hink med kärlek över mig. nu vet jag Varför jag skriver i den här bloggen, varför jag går runt och kallar mig kristen. många förespråkar att att vara kristen handlar om handlingar; och självklart hör handlingar ihop med den väg man väljer att gå i livet, men att jag engagerar mig i SPEAK har faktiskt ingen verkan om jag inte har en övertygelse om Varför det är jag gör detta. Det är som det står i Romarbrevet 10:9-10
"Ty om du med din mun bekänner att Jesus är Herre,
och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda,
skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och
munnens bekännelse till räddning."
Det är dags att hitta tillbaka till källan, till glädjen. Men det känns som att jag kommer få göra vissa ändringar i det liv jag lever nu. vi får se hur omfattande de behöver bli.
men jag har iallafall glädjen i att vara ett Guds barn. ett ofantligt älskat sådant.
nåden är stor.
den här lovsången beskriver nog bäst känslan jag har nu..
Dra mig nära Dig
Låt mig aldrig gå
Jag lägger ner allt för Dig
Du säger mig: Jag är din vän
Du är mitt begär
Du och endast Du
Ingen har en famn som Du,
Där jag kan vila tryggt just nu
Hjälp mig hitta fram
För mig hem igen
Du är mitt allt, Du är vad jag behöver
Du är mitt allt, jag vill va nära Dig
Visst är det skönt att hitta tillbaka?! Att andas ut hos Gud. Men också skrämmande att man glider bort så fort och lätt...
anski: visst går det lätt och fort, men jag tror att det går att förebygga till en viss grad genom att man precis som man planerar in allt annat planerar in tid för personlig andakt och reflektion. det är iallafall något som fungerar för många av mina förebilder! själv kämpar man ju med det där men det kan inte vara omöjligt att åtminstone försöka lite mer med relationen till Gud....
sebastian: Jag håller verkligen med dig, om man organiserar upp sitt liv lite så går det mycket bättre! Men jag tänkte bara att det inte borde behöva planeras och vara en sån kamp. Jag önskar att jag hade en sån stark längtan att jag helt enkelt inte kunde vara utan daglig andakt!