du bestämmer.
det handlade dagsn predikan om i Immanuelskyrkan idag. det var så tänkvärt. jag fick upp en massa tankar, som :.. hur ofta ber man inte en bön, men sätter liksom egna regler sen för bönen liksom "inom parentes" som,"Gud använd mig" (men bara inom det här området) "Gud låt mig vandra Din väg (så att det här och det här uppfylls) "Gud, låt du få bli nummer ett i mitt liv (men du måste ju förstå att här på jorden måste pojkvännen, vännerna, familjen,skolan,jobbet, kören,shopping-rundorna och fikastunderna trots allt hinnas med först) "Jesus hjälp mig komma närmre dig (men träng dig inte på för mycket, inte så att jag måste ändra på något Viktigt i tillvaron).
vi kanske inte uttryckligen säger de där sakerna i parantesen, i bönen, men i hjärtat och tankarna är det nog ändå så. vi vill väldigt gärna komma närmre Gud, men är vi verkligen beredda att ge upp något för det? Är vi beredda att "sälja allt och följa honom"? man vill så gärna göra om Gud lite, ändra lite, fixa till vägen själv.
känner du igen dig?det gör jag.
frågan vi måste ställa oss, är:
Förändra Gud? eller bli förändrad av Honom?
påminner mej om " att lämna allt och följa mig kan kosta dig ditt liv, men jag ger dig mycket mera.."
mmmm tänkvärt :-)
Håller med, det är så svårt att vara förbehållslös.
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Ibland är det så mycket lättare att bara flyta med, och tänka att man nog kan komma till Gud senare, när man inte har så mycket för sig... Att man liksom väljer att prioritera Honom först när man tycker sig kunna prioritera bort allt annat. Förresten, du vet väl att Immanuelskyrkan är dit min pappa går? Du får hälsa honom från mig om ni ses! Vi får höras snart.
Bra inlägg Emma! Jag tror att en väg som man kan gå, är att påminna sig själv om hur mycket bättre det är som man har fått se av Gud, än annat. Då är det kanske lättare att "byta ut". För det är ju inte så att man bara ger upp nåt, man får ju nåt bättre istället. Herrens Frid! /Elias (eliasreflex.blogg.se)