emmaemla

eller egentligen var det en middag i stadshuset :) men flott var det, och väldigt mycket god mat! förätten var, det så fint svåruttalade, vit sparris med kalixlöjrombeurre blanc! sen fortsatte det i samma stil hela kvällen. både jag och mor min nästan rullade därifrån när vi skulle bege oss hemåt! Det kvällen egentligen handlade om var att de som jobbat 30 år i landstinget var ditbjudna, och eftersom mamma nu gjort det så var hon bjuden och fick ta med sig en gäst, vilket blev jag. Jag var så nervös hela dagen för att det skulle bli extremt tråkigt och obekvämt eftersom jag nog skulle vara den enda under 45 år där. Men oj så fel jag hade! Visserligen var det gått om par; många tog nog med sin äkta hälft. men nästan lika många hade med sig sin son eller dotter. Mor och son var standard märkte jag. Det lustiga var bara att när jag och mamma satte oss ned så hamnade vi mitt emot ett sådant "mor-och-son-par". Jag tyckte mig känna igen honom (sonen) och när vi började prata så visade det sig att han jobbade på ett kaffe-ställe vid odenplan där jag och min kursare nästan dagligen köper vårt kaffe! Nu var det ett tag sen..studentpalatset har inte blivit så välbesökte eftersom vi har så många föreläsningar på universitetet, och då är kaffe vid odenplan, lite väl långt! :p När vi pratat lite mer visade det sig att den här killen gått i paralellklass med och var bra kompis med en av mina barndomsvänner, en familj som vi fortfarande umgås med en del! Och efter ytterligare någon rätt och något framträdande på scenen så kom det fram att han bodde i högdalen, där jag i princip aldrig varit, förutom i måndags då jag hälsade på en nära vän som bor i ett nybyggt hus med lägenheter där..och tro det eller ej, då bor den här killen Också där! Det var nästan komiskt! Men på det hela taget blev det en mycket mycket trevlig kväll, med god mat, underhållning, många skratt, och en ny bekantskap! Kvällen avslutades med.."vi ses på odenplan på :)"

och när jag och mamma sakta begav oss iväg mot centralen så sa mamma..tänk, du som var så nervös för att du skulle bli alldeles ensam ikväll, och så blev det såhär istället! och jag svarade med:
Det kan ju bara vara Gud!