emmaemla

21 år stor. :o)

nu har jag passerat 20-strecket. det känns nog inte sådär jättespeciellt egentligen, men samtidigt börjar jag redan känna mig stressad. jag har 3 år kvar på min utbildning, på den tiden måste jag hinna träffa någon, gifta mig, ordna bostad och sen få ett jobb när jag e klar och hinna jobba ett par år innan kids är aktuellt. gah. och om jag träffar ngn så måste man ju vara tillsammans 1-2 år innan förlovning e aktuellt och sen 1 år till innan man gifter sig, vilket typ innebär att jag måste träffa någon imorgon!

födelsedagen (10 april) spenderades genom att jobba galet mycket; först 8 timmar på en förskola med de små barnen, 1-3 år. vi åt spagetti och köttfärssås..det var en intressant syn!, och sen var jag barnvakt från 16.00-20.00...och därefter bar det av hem till mormor och morfar för att äta middag. när jag kom dit var både mamma och pappa där. pappa hade åkt från Bryssel på dagen för att kunna vara med på kvällen. det var otroligt mysigt! jag blev alldeles varm i hjärtat av att ha hela min närmaste familj samlad, eftersom det vanligtvis inte är så att pappa är med. tänk vad det kan betyda mycket! och något som jag kom att tänka på var berättelsen om den förlorade sonen. nu var det ju inte på det sättet här, men oj vad jag uppskattade att pappa tog sig tid att komma. trots att mamma är den som Alltid finns där och som alltid funnits där så kändes det liksom extra kul att pappa tog sig tid och kom dit.

dagen till ära fick jag en massa fina presenter också; vårskor, kläder, pengar, en klocka och det jag behövde mest av allt..en rosa laptop :) den är hur fin som helst och jätteliten och smidig. så pass att jag kommer orka ta med den till universitetet :o) tipptopp!