frågor i natten.
Temat för morgondagens gudstjänst är "att inte döma". jag vet inte hur många diskussioner, hur många pratstunder, hur många jobbiga och bra samtal jag haft om detta ämne med mina kristna och okristna vänner.
tråkigt nog är detta en av de saker vi kristna är allra bäst på. inte gentemot de som är 'utanför', de "som inte hittat Gud" men mot den som faktiskt tror på Jesus, den som säger sig vilja följa Honom...då är vi inte nådiga. skitsnack anses inte vara okej inom kristna kretsar...men att prata om en kristen syster eller bror och att på ett nedväderande sätt beskriva dennes sätt att leva - det anser vi vara av omtanke. För att vi bryr oss om personen.
Jag tror att vi tappat något fundamentalt.
Genom korset står förlåtelsen i centrum. Det finns en bild av ett kors med en varsin vågskål på varje sida. Där hänger vågskålarna jämnt. Förlåtelsen och nåden räcker till för att väga upp all skuld.
Hur stort är inte det?
I den trasiga värld vi lever i verkar vi ha glömt bort att nyckelordet är att vi är frälsta av nåd, inte av gärningar. likaså ska vi inte döma våra syskon för deras gärningar istället för att leva ut förlåtelsen, på riktigt. och att verkligen leva ut barmhärtighet och förlåtelse, det är ju Det som är det mest radikala. Det är det som kräver mod och en hel del mognad. Tillrättavisa och döma kan alla göra.
Hur lyckas vi med det här då? Hur lever vi ut evangelium, på riktigt? Hur lever vi ut ett evangelium som visar på att nåden är störst? Ett evangelium som inte slätar över utan som visar på Guds oändliga barmhärtighet. Ett evangelium som på djupet handlar om varför Kristus dog för vår skull.
Gal 6:1-7
Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv. Var och en skall pröva sina egna gärningar. Han behåller då för sig själv det som är värt att vara stolt över och jämför sig inte med andra. Ty var och en skall bära sin egen börda. 6 Men den som får undervisning i ordet bör dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda.
tråkigt nog är detta en av de saker vi kristna är allra bäst på. inte gentemot de som är 'utanför', de "som inte hittat Gud" men mot den som faktiskt tror på Jesus, den som säger sig vilja följa Honom...då är vi inte nådiga. skitsnack anses inte vara okej inom kristna kretsar...men att prata om en kristen syster eller bror och att på ett nedväderande sätt beskriva dennes sätt att leva - det anser vi vara av omtanke. För att vi bryr oss om personen.
Jag tror att vi tappat något fundamentalt.
Genom korset står förlåtelsen i centrum. Det finns en bild av ett kors med en varsin vågskål på varje sida. Där hänger vågskålarna jämnt. Förlåtelsen och nåden räcker till för att väga upp all skuld.
Hur stort är inte det?
I den trasiga värld vi lever i verkar vi ha glömt bort att nyckelordet är att vi är frälsta av nåd, inte av gärningar. likaså ska vi inte döma våra syskon för deras gärningar istället för att leva ut förlåtelsen, på riktigt. och att verkligen leva ut barmhärtighet och förlåtelse, det är ju Det som är det mest radikala. Det är det som kräver mod och en hel del mognad. Tillrättavisa och döma kan alla göra.
Hur lyckas vi med det här då? Hur lever vi ut evangelium, på riktigt? Hur lever vi ut ett evangelium som visar på att nåden är störst? Ett evangelium som inte slätar över utan som visar på Guds oändliga barmhärtighet. Ett evangelium som på djupet handlar om varför Kristus dog för vår skull.
Gal 6:1-7
Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv. Var och en skall pröva sina egna gärningar. Han behåller då för sig själv det som är värt att vara stolt över och jämför sig inte med andra. Ty var och en skall bära sin egen börda. 6 Men den som får undervisning i ordet bör dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda.
Kommentarer
Trackback