emmaemla

all denna bubblande glädje.
känslan av att inte vara ensam.
tanken på någon så ofantligt liten.
men ändå så otroligt värdefull.


att det plötsligt tas ifrån en...är en känsla som inte går att beskriva med ord.


i motgångar har jag så lätt att låta Gud få stå utanför.
"jag kan ta mig igenom det själv", är ofta tanken.
men den här gången tänker jag göra det annorlunda.
nu får Gud vara med..jag tänkter göra som min vän E bad;

"Gud, låt mig få brottas i Din kärlek."