kunskapen-relationen. know-know.
lyssnade just på en grymt bra predikan om filipperbrevet 3:3-11ikväll. I den engelska bibelöversättningen pastorn använde sig av står det på de ställen jag kursiverat (nedan) först "knowing" och sen "know" och han var tvungen att börja med att förklara skillnaden, att det i det första fallet handlade om intellektet, att veta, att ha Kunskap om Gud...och att det i det andra fallet handlade om vår personliga relation till Kristus, att känna honom, personligen.
ibland är folkbibelns övesättning bra..där framgår det tydligt! :)
"Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda."
Filipperbrevet 3:7-11
well..det var inte själva skillnanden mellan orden som predikan handlade om..utan det var fokuserat på ord nummer två, relationen till Gud- att allt handlar om att att vi får lära känna Gud. Han tog upp ett exempel i Matteus där Jesus säger:
Matteus 7:21-23
"Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!"
Den avgörande faktorn som Jesus tar upp här är att de aldrig har känt honom. Dessa människors "meritlista" är minst sagt LÅNG. de botar sjuka, driver ut demoner, de profeterar i Guds namn...jag kan dessvärre inte skriva upp mig på en enda av de här punkterna, men det Jesus betoner är att de inte känner honom.
Det är så lätt, så otroligt lätt att vi fastnar i gamla vanor, att fastna i religionen och vara involverad i det mesta man kan vara involverad i i kyrkan - andliga aktiviteter, men ändå missa själva poängen; att Gud har skapat Dig för gemenskap med honom!
Som pastorn säger.."Jesus death wasn´t to establish a new religion, it was to bring you in to communion with your creator, God".
amen to that!
Det här är inte bara en sak som Jesus tar upp, utan i Jobs bok i Gamla Testamentet säger Job i en dialog med Gud (Jobs bok 42:3) "You asked: Who is this that made my purpose unclear by saying things that are not true? Surely I spoke about things I did not understand, I talked of thing to wonderful to know. You said, listen now and I will speak. I will ask you questions and you must answer me" Then Job says this: "My ears have heard of you before, but now my eyes have seen you. so now I repens, I hate myself, I will change my heart and life and I will sit in the dust, and ashes. "
Job hade inte haft ett lätt liv - han hade gått igenom så mycket smärta och förlorat allt. Han hade dock älskat Gud hela sitt liv, och ärat honom. Men allt gick ändå fel. I slutet av boken säger han att han hade hört om Gud och han hade levt ett helt liv med att försöka ära Honom, för att han "knew Him by reputation"..men avslutar med sin insikt om att "now my eyes have seen you."
Rätt häftigt tycker jag...som pastorn säger; att i den allra tidigaste av böckerna i bibeln talas det om detta; det är Inte tillräckligt att ha Kunskap om Gud, utan det handlar om en relation-att personligen känna Honom. Det var ju det som var anledningen till att Gud blev människa, att han vandrade runt på jorden med oss, att han lät sin egen son gå igenom så fruktansvärt mycket smärta, för att vi skulle kunna få ha en relation med Honom och leva i Guds ovillkorliga kärlek.
Så låt oss lära känna vår Herre, på riktigt. låt det inte bara bli en nedladdning av information. låt det inte stanna vid att du kan rabbla bibelord upp och ner, att du hjälper till med fika efter gudstjänsten på söndagar eller att du alltid är snabb med att ta tillfället i akt att prata om Jesus med nya människor. det där behövs, det där är lika mycket en del av ditt och mitt kristna liv. men det måste ha en utgångspunkt i något. och för att det ska vara någon mening med att göra kyrkkaffet, för att du ska kunna Förstå och ta till dig de där bibelorden du kan och för att du ska kunna berätta om Guds kärlek för andra människor måste du lära känna Gud. låt dig få uppleva Hans ovillkorliga, fantastiska kärlek. Det ska jag försöka göra!
ibland är folkbibelns övesättning bra..där framgår det tydligt! :)
"Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda."
Filipperbrevet 3:7-11
well..det var inte själva skillnanden mellan orden som predikan handlade om..utan det var fokuserat på ord nummer två, relationen till Gud- att allt handlar om att att vi får lära känna Gud. Han tog upp ett exempel i Matteus där Jesus säger:
Matteus 7:21-23
"Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!"
Den avgörande faktorn som Jesus tar upp här är att de aldrig har känt honom. Dessa människors "meritlista" är minst sagt LÅNG. de botar sjuka, driver ut demoner, de profeterar i Guds namn...jag kan dessvärre inte skriva upp mig på en enda av de här punkterna, men det Jesus betoner är att de inte känner honom.
Det är så lätt, så otroligt lätt att vi fastnar i gamla vanor, att fastna i religionen och vara involverad i det mesta man kan vara involverad i i kyrkan - andliga aktiviteter, men ändå missa själva poängen; att Gud har skapat Dig för gemenskap med honom!
Som pastorn säger.."Jesus death wasn´t to establish a new religion, it was to bring you in to communion with your creator, God".
amen to that!
Det här är inte bara en sak som Jesus tar upp, utan i Jobs bok i Gamla Testamentet säger Job i en dialog med Gud (Jobs bok 42:3) "You asked: Who is this that made my purpose unclear by saying things that are not true? Surely I spoke about things I did not understand, I talked of thing to wonderful to know. You said, listen now and I will speak. I will ask you questions and you must answer me" Then Job says this: "My ears have heard of you before, but now my eyes have seen you. so now I repens, I hate myself, I will change my heart and life and I will sit in the dust, and ashes. "
Job hade inte haft ett lätt liv - han hade gått igenom så mycket smärta och förlorat allt. Han hade dock älskat Gud hela sitt liv, och ärat honom. Men allt gick ändå fel. I slutet av boken säger han att han hade hört om Gud och han hade levt ett helt liv med att försöka ära Honom, för att han "knew Him by reputation"..men avslutar med sin insikt om att "now my eyes have seen you."
Rätt häftigt tycker jag...som pastorn säger; att i den allra tidigaste av böckerna i bibeln talas det om detta; det är Inte tillräckligt att ha Kunskap om Gud, utan det handlar om en relation-att personligen känna Honom. Det var ju det som var anledningen till att Gud blev människa, att han vandrade runt på jorden med oss, att han lät sin egen son gå igenom så fruktansvärt mycket smärta, för att vi skulle kunna få ha en relation med Honom och leva i Guds ovillkorliga kärlek.
Så låt oss lära känna vår Herre, på riktigt. låt det inte bara bli en nedladdning av information. låt det inte stanna vid att du kan rabbla bibelord upp och ner, att du hjälper till med fika efter gudstjänsten på söndagar eller att du alltid är snabb med att ta tillfället i akt att prata om Jesus med nya människor. det där behövs, det där är lika mycket en del av ditt och mitt kristna liv. men det måste ha en utgångspunkt i något. och för att det ska vara någon mening med att göra kyrkkaffet, för att du ska kunna Förstå och ta till dig de där bibelorden du kan och för att du ska kunna berätta om Guds kärlek för andra människor måste du lära känna Gud. låt dig få uppleva Hans ovillkorliga, fantastiska kärlek. Det ska jag försöka göra!
"emo-kyrkan"
så kallas vi tydligen bland de härliga ungdomar som kommer till café källan hos oss varje fredag.
oj, vad vi har bett för att café källan skulle få bli en mötesplats dit ungdomar från hela sollentuna skulle få vara på fredagar. en kristen fri-zon där de bara kunde få vara sig själva, oavsett religion-tro, andra livsåskådningar, klädstilar etc. En plats där vi som jobbar där och alla andra i kyrkan skulle kunna få möta ungdomar och bara få en chans att Prata med dem. eller bara få en chans att finnas där och visa att "det här gör vi för att vi tycker om er. och vi är Glada över att få ha er här".
Och källan har bara växt och växt och växt. nu får vi inte plats i lokalerna på långa vägar, det är ungdomar precis överallt-ute i korridoren, framför hissen, i trapporna i församlingshuset, i hallen, utanför på gården etc. men det är bara härligt. det var som A, en präst, sa i fredags "ja, det är då verkligen inte för lokalerna de kommer hit", och nej, det kan vi nog alla stämma in i. vårt församlingshus allmänna café är både alpha-lokal, pensionärscafé, pyselrum för minigospel (en kör) och massa annat..och så, som sagt, café Källan. (vi möblerar dock om lite innan!) men det är något Annat än denna lokal som får dessa runt 70-90 ungdomar att varje fredagskväll komma till Källan.
Åker du till plattan vimlar det av "källan-ungdomar", och L pratade med en kille i fredags som hade "hört om" Källan av sina vänner. Hon frågade var han kom ifrån och han svarade Ljusterö! oj, då kan man tala om en vilja att komma hit! det är LÅNGT att åka. men hon frågade förskräckt hur han skulle ta sig hem där vid 23.30 då vi stänger...och då sa han lugnt att han skulle sova över hos en kompis-eftersom det var närmare. Vi antog väl då att kompisen bodde i sollentuna eller liknande..men han svarade att kompisen bodde i Tumba! hallå..Tumba är också långt ifrån nära när klockan är tolv en fredagskväll. och allt detta pyssel för honom, bara för att få spendera kvällen på källan!
det är bara att tacka Gud för hans nåd. tänk vilken fantastisk möjlighet vi har välsignats med- att få en chans att möta dessa ungdomar och bara visa att vi är kristna och prata med dem - visa på att vi faktiskt inte tycker de är konstiga, udda, eller "stör normen" som vissa andra tydligen gör- vi vill sprida Guds kärlek. och Gud har verkligen bön-hört oss! Det där om "hela Sollentuna" som vi bad om är ju spräckt för länge sen! :) Guds nåd har inga gränser och Han hör bön...men svarar på sitt sätt! :o)
oj, vad vi har bett för att café källan skulle få bli en mötesplats dit ungdomar från hela sollentuna skulle få vara på fredagar. en kristen fri-zon där de bara kunde få vara sig själva, oavsett religion-tro, andra livsåskådningar, klädstilar etc. En plats där vi som jobbar där och alla andra i kyrkan skulle kunna få möta ungdomar och bara få en chans att Prata med dem. eller bara få en chans att finnas där och visa att "det här gör vi för att vi tycker om er. och vi är Glada över att få ha er här".
Och källan har bara växt och växt och växt. nu får vi inte plats i lokalerna på långa vägar, det är ungdomar precis överallt-ute i korridoren, framför hissen, i trapporna i församlingshuset, i hallen, utanför på gården etc. men det är bara härligt. det var som A, en präst, sa i fredags "ja, det är då verkligen inte för lokalerna de kommer hit", och nej, det kan vi nog alla stämma in i. vårt församlingshus allmänna café är både alpha-lokal, pensionärscafé, pyselrum för minigospel (en kör) och massa annat..och så, som sagt, café Källan. (vi möblerar dock om lite innan!) men det är något Annat än denna lokal som får dessa runt 70-90 ungdomar att varje fredagskväll komma till Källan.
Åker du till plattan vimlar det av "källan-ungdomar", och L pratade med en kille i fredags som hade "hört om" Källan av sina vänner. Hon frågade var han kom ifrån och han svarade Ljusterö! oj, då kan man tala om en vilja att komma hit! det är LÅNGT att åka. men hon frågade förskräckt hur han skulle ta sig hem där vid 23.30 då vi stänger...och då sa han lugnt att han skulle sova över hos en kompis-eftersom det var närmare. Vi antog väl då att kompisen bodde i sollentuna eller liknande..men han svarade att kompisen bodde i Tumba! hallå..Tumba är också långt ifrån nära när klockan är tolv en fredagskväll. och allt detta pyssel för honom, bara för att få spendera kvällen på källan!
det är bara att tacka Gud för hans nåd. tänk vilken fantastisk möjlighet vi har välsignats med- att få en chans att möta dessa ungdomar och bara visa att vi är kristna och prata med dem - visa på att vi faktiskt inte tycker de är konstiga, udda, eller "stör normen" som vissa andra tydligen gör- vi vill sprida Guds kärlek. och Gud har verkligen bön-hört oss! Det där om "hela Sollentuna" som vi bad om är ju spräckt för länge sen! :) Guds nåd har inga gränser och Han hör bön...men svarar på sitt sätt! :o)
nu behöver jag er.
jag har världens bästa vänner.
tack!
tack!
Bridget Jones? Martina Haag?Nej, bara Emma.
Ibland så inser jag att mitt liv skulle passa helt perfekt i till exempel en ny Bridget Jones bok. Uppföljaren.
Eller kanske i en ny bok av Martina Haag? Kaos. Röra. Känslostormar. Pinsamma situationer. ja, you name it.
när jag läst dessa böcker får jag alltid känslan av att allt är så otroligt roligt, mitt i allt det "jobbiga". för i böckerna verkar det inte ett dugg jobbigt-bara komiskt. sen kollar jag på mitt eget liv och tänker att jag lätt skulle kunna få ur mig:
"Behöver du gå ner i vikt så är mitt absolut bästa tips att bryta upp en relation, fast ändå hålla kvar vid den.medvetet. så kan du gå runt och vara lite sådär lagom orolig- så att man inte har lust att äta...för Såhär smal har jag då aldrig varit förut! Byxorna jag inte kunnat ha på flera år (för att jag verkligen inte Vill ha dem och för att de köptes typ när ja var 11) kommer jag nu i lätt som en plätt! " och så ett glatt leende på det.
Det där var Bridget.
Det här är Emma.
Att ständigt och jämt gå runt med en känsla av kaos och tomhet gör att jag inte kan äta. har ingen matlust och magsäcken drar faktiskt ihop sig (eller vad den nu gör) väldigt lätt..så det blir en ond spiral - äter mindre, mindre magsäck, äter ännu mindre, ännu mindre magsäck etc. tillslut kanske jag inte äter alls (jo det vet jag att jag gör--framförallt de nybakade bullarna från igår). Men det är i vilket fall som helst inte roligt. Jag vill inte alls gå ner i vikt, jag blir inte ett dugg snyggare då. jag vill bara få må "okej". eller nej, bara få ha en stabil, jättetrygg vardag.
har ingen lust alls att leva ett "Bridget Jones-liv".
jag är bara 20 år, jag vet. men jag är sjukligt trött på allt prat om "självförverkligande" - ta tid för dig själv, res jorden runt, se, upplev, tänk på dig själv (alltså var egoistisk).varför kan jag inte få vilja ha en stabil relation, en man som älskar mig och bara längta efter barn?(fast inte riktigt än..oroa er inte).
jag vill ha lägenhet och man (och sen barn). jag vill gå till kyrkan på söndagarna tillsammans och gå i en gemensam bönegrupp. jag längtar efter "fredagsmys" - inte utekvällar. jag ser fram emot långpromenader på söndagarna och att laga middag till varandra efter jobbet, och sen gemensamt på helgerna.jag vill anordna middagsbjudningar åt gemensamma vänner. jag vill ha någon som säger "jag kan stryka dina skjortor" och inte någon som endast bryr sig om mitt utseende. jag längtar efter att få resa på semstrar tillsammans och bara vara med den andre.....
(och allt det där är ju du)
Eller kanske i en ny bok av Martina Haag? Kaos. Röra. Känslostormar. Pinsamma situationer. ja, you name it.
när jag läst dessa böcker får jag alltid känslan av att allt är så otroligt roligt, mitt i allt det "jobbiga". för i böckerna verkar det inte ett dugg jobbigt-bara komiskt. sen kollar jag på mitt eget liv och tänker att jag lätt skulle kunna få ur mig:
"Behöver du gå ner i vikt så är mitt absolut bästa tips att bryta upp en relation, fast ändå hålla kvar vid den.medvetet. så kan du gå runt och vara lite sådär lagom orolig- så att man inte har lust att äta...för Såhär smal har jag då aldrig varit förut! Byxorna jag inte kunnat ha på flera år (för att jag verkligen inte Vill ha dem och för att de köptes typ när ja var 11) kommer jag nu i lätt som en plätt! " och så ett glatt leende på det.
Det där var Bridget.
Det här är Emma.
Att ständigt och jämt gå runt med en känsla av kaos och tomhet gör att jag inte kan äta. har ingen matlust och magsäcken drar faktiskt ihop sig (eller vad den nu gör) väldigt lätt..så det blir en ond spiral - äter mindre, mindre magsäck, äter ännu mindre, ännu mindre magsäck etc. tillslut kanske jag inte äter alls (jo det vet jag att jag gör--framförallt de nybakade bullarna från igår). Men det är i vilket fall som helst inte roligt. Jag vill inte alls gå ner i vikt, jag blir inte ett dugg snyggare då. jag vill bara få må "okej". eller nej, bara få ha en stabil, jättetrygg vardag.
har ingen lust alls att leva ett "Bridget Jones-liv".
jag är bara 20 år, jag vet. men jag är sjukligt trött på allt prat om "självförverkligande" - ta tid för dig själv, res jorden runt, se, upplev, tänk på dig själv (alltså var egoistisk).varför kan jag inte få vilja ha en stabil relation, en man som älskar mig och bara längta efter barn?(fast inte riktigt än..oroa er inte).
jag vill ha lägenhet och man (och sen barn). jag vill gå till kyrkan på söndagarna tillsammans och gå i en gemensam bönegrupp. jag längtar efter "fredagsmys" - inte utekvällar. jag ser fram emot långpromenader på söndagarna och att laga middag till varandra efter jobbet, och sen gemensamt på helgerna.jag vill anordna middagsbjudningar åt gemensamma vänner. jag vill ha någon som säger "jag kan stryka dina skjortor" och inte någon som endast bryr sig om mitt utseende. jag längtar efter att få resa på semstrar tillsammans och bara vara med den andre.....
(och allt det där är ju du)