emmaemla

på söndag börjar min karriär som kyrkvärd :) skämt åsido, men det känns verkligen jättekul att ha fått det förtroendet från församlingen! Och det känns extra kul att vi är två (unga) tjejer som blev valda, så blir det lite mer jämnt fördelat..både i ålder och kön. Ett bra gäng är det också, som är kyrkvärdar sen tidigare, så det ska nog bli bra! insåg i veckan att min första "gång" är nu redan på söndag, och då var jag visst 2:a kyrkvärd. Denna innebär att jag är inte är den som hälsar välkommen och läser GT-texten utan den som tar emot folk och sen läser episteltexten. Men kyrkoårets texter och jag är inte helt bevandrade med varandra...men jag letade runt lite och det verkar vara den "tredje varianten" av texter detta kyrkoår och nu på söndag - midfastosöndagen - så  skall jag läsa ur 1 korinthierbrevet.

dags att öva :)

1 Korinthierbrevet 10:1-6

Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder:
våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet.

Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose.

Alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga
dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan
var Kristus. Men de flesta av dem fann inte nåd inför Gud utan blev
liggande döda i öknen. Allt detta är exempel som säger oss att vi inte
skall ha begär till det onda, som de hade.


kom till s:t erik på söndag så ses vi!

en extrem trötthet har bara vällt över mig. det kan antagligen bero på att jag igår fick världens förkylning; men redan innan den var jag trött. nu känns varje trappa som ett maratonlopp; hjärtat slår dubbelt så snabbt och jag blir helt varm. jag kanske bara behöver lite sol? jag är ruskigt trött på vinter, kyla, regn&rusk. och förkylningar..som jag lyckats klara mig undan hela vintern i princip, men naturligtvis blev jag jätteförkyld nu när jag absolut inte har tid! men det är bara att ge efter för viruset; soffan blev min fristad idag..det fanns inte en chans att jag skulle orka åka till universitetet. på eftermiddagen kände jag mig dock piggare, så då blev det en tur in till åhlens och akademibokhandeln för att kolla lite på rean. hittade en helt fantastisk bok om matbröd (har jag sagt att det är mitt nya mål? att bli bra på att baka bröd :)..) sen så införskaffade jag en present till morfar som fyller år imorgon (sånt är alltid såå svårt!) och lite nya tröjor som jag kände ett behov av. tänk vad både uppiggande och uttröttande en shoppingtur kan vara! :) tur var också att akademibokhandeln hade ett café i affären..jag var svimfärdig när jag kom dit. kände att rummet började snurra och bestämde mig för att en vilopaus med en stor latte och en smörgås nog vore bra. :) nu är jag iallafall lyckligt hemma, middagen är intagen och kvällen ska spenderas i soffan med "köprättens grunder" varvat med en "vanlig" bra bok!

Att leva som kristen innebär ett liv i gemenskap. ett liv i gemenskap med Gud men likaså ett liv i gemenskap med våra kristna bröder och systrar. i det samhälle vi lever i matas vi dagligen av motton som; "ensam är stark", "bry dig inte om andra, utan tänk på dig själv", "förverkliga dig själv" etc. Jag tror att Gud har en annan plan för oss. 

Vad vore vi egentligen utan en församling? Ingenting. Det finns inget svårare än ett kristet liv i ensamhet. Ingen att dela sina tankar med, ingen att utmanas av, ingen att lovsjunga eller tillbe Gud med. Jesus har ju sagt att "där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland er." (Matt 18:20) Vi är skapade till gemenskap, och vi är likaså skapade till att bry oss om varandra. Och att bry sig om någon annan är inte enbart att  alltid hålla med, att alltid stötta en person i de beslut den väljer att göra. Förut var jag nog mer beredd att tänka så, men det vore ju inte kärleksfullt...man ser sin vän vara på väg att göra ett riktigt dumt val och man låter det ske? nej, som kristen behöver man ibland inse att man faktiskt inte klarar sig  sig själv, vi behöver hjälp av våra kristna syskon.

Gemenskapen går också vidare än att bara ha kul tillsammans eller bryta ensamheten; det handlar om ett behov av att hjälpa varandra utvecklas i tron och utvecklas i sin person. Paulus talar om den gemenskapen i romarbrevet när han uppmanar de troende att ta hand om varandra, utamana varandra, förmana varandra, tillrättavisa varandra och hjälpa varandra att leva oförvitliga (Rom 12:9-16)

Men det är ju inte en helt tillfredsställande tanke; att andra skall tillrättavisa mig och  snoka i mitt "privatliv". Ofta är det nog dock precis vad vi behöver; att stå till svars inför andra.

Men Bibeln säger ju att vi inte skall döma varandra? Ja, det gör den. Men det finns en skillnad där; att behöva stå ansvarig inför någon annan med de val man väljer att göra, de värderingar man har är något annat. Bibeln säger ju att vi ska tillrättavisa varandra, vi ska förmana varandra - kärleksfullt,  men vi ska inte förhastat döma någon.

Jag tror dock inte att man ska gå runt till höger och vänster och påpeka inför alla och envar när de gör "misstag" eller "fel" i våra ögon, men att ha några riktigt nära vänner som faktiskt vågar säga till en när man tar ett snedsteg, när man är på väg bort från Guds väg tror jag är otroligt viktigt. Det handlar inte om att man ber dem döma en utan att man faktiskt har en önskan om att - hur svårt det än må vara- de skall tillrättsvisa en, på ett kärleksfullt sätt. Det som driver en är ju att man inte vill se den andra göra misstag och komma längre ifrån Gud eller sina medmänniskor. Ibland är det svårt att ifrån ett "innefrån-perspektiv" kunna se hur de val man gör påverkar ens omgivning; därför kan det vara otroligt nyttigt med ett par ögon utifrån.

Jag är välsignad med två helt otroligt vänner; som oftast stöttar mig i de val jag gör eller de situationer jag befinner mig i, men som faktiskt också kan våga säga ifrån. Ibland är det svårt att ta till sig, men allt som oftast inser jag efter ett tag Varför de sa det, och jag lär mig alltid något genom det.
tack för att ni finns!

Gud har aldrig sagt att livet som kristen är en gratisbiljett till lycka.
Men han har lovat att aldrig någonsin överge oss. Han säger att "vi tar oss igenom det tillsammans".

där befinner jag mig nu.